Om någon skulle be mig att definiera hur svårt brädspel faktiskt kan vara, hade jag tyst visat upp Shadowrun: Crossfire omslaget, lagt mig under ett bord i fosterställning och bett till vilken andlig varelse man nu kan tänkas tro på att snälla, nästa gång, kanske vi får vinna.
Låt oss börja med det övergripande detaljerna angående spelet. Shadowrun: Crossfire är ett samarbetsspel för en till fyra spelare, en deckbuilder, och tar ca 40 till 60 minuter att spela. Med risken för att bli påhoppad av rollspelsvärlden så vill jag nu vågat också lägga till att ja, spelet är nog det närmaste jag har kommit en rollspelsupplevelse utan att faktiskt vara märkt som just ett rollspel.
Hur kommer de sig då att denna låda med majoriteten kort och markörer kan skapa denna känsla av ett ‘jag’? Detta blir uppenbart så fort du överser spelets komponenter för första gången och hittar karaktärsbladen med medföljande klistermärken, ”sa han klistermärken?”, ja klistermärken. Dessa karaktärskort ger dig inte bara ett unikt utseende och lite bakgrund för den ras som speglas på kortet, utan även en möjlighet att skriva(!) ett helt eget namn PÅ kortet. Du skall även markera hur mycket Karma (vilket är spelets erfarenhetspoäng) du har fått in i de spelomgångar karaktären varit med och såklart använda denna Karma för att köpa in olika förmågor i form av klistermärken som du sätter på din helt egna dvärg, ork, alv, ogre eller människa. Dessa olika raser kommer också med varierande stats som förändrar hur just du kan hantera spelets olika motgångar och definierar just din roll i gruppen.
”Ja men Alex, spelet, du måste ju förklara spelet!”
Vi kommer dit.
Men innan vi kommer dit så skall vi prata om klasser! Jag älskar klasser! I Shadowrun: Crossfire finns det fyra stycken, nämligen Mage, Face, Decker och Street Samurai och samtliga måste alltid finnas med i en spelomgång oberoende av antal spelare. Dessa klasser kommer också avgöra vilka kort som du startar spelet med och vad för typ av motståndare som kommer lockas åt ditt håll.
Men, låt oss nu kanske hoppa vidare till själva spelupplägget och hur man faktiskt tar sig igenom en omgång av Shadowrun: Crossfire. ”Ja!”
Så faktum är att det även här börjar med ett val, nämligen vilket uppdrag gruppen skall åka på. I lådan finns det tre olika uppdrag med varierande regler, mål och känsla. Detta är något jag verkligen uppskattar då det inte ofta existerar den typen av variation i liknande spel. Sedan beroende på vilken klass och ras en spelare valt bygger de ihop sin lek på sju kort, ger sin karaktär sina startpengar och drar sin första hand. Ni är nu redo för konflikt!
I en deckbuilder så brukar man vanligtvis ha ett antal slumpade högar av kort som man kan införskaffa till sin lek under spelets gång. Detta för att göra leken starkare och förhoppningsvis mer användbar ju längre spelet pågår. Vanligtvis brukar dessa kort inte bytas ut förens man startar en ny spelomgång. I Shadowrun: Crossfire har man förändrat detta upplägg till att istället ha något som kallas för Blackmarket, detta är samtliga kort i spelet som blandas ihop till en gemensam hög och de sex översta korten kommer läggas ut synligt för spelare att införskaffa. Efter att ett köp har skett lägger man ut ett nytt kort från Blackmarket.
Men nu kommer vi till själva hjärtat av spelet. De fienden som du och dina medspelare måste hantera under spelets gång har fått samlingsnamnet ”Obstacles”, hinder, och det är precis vad dom är.
Dessa Obstacles kommer dyka upp varje omgång i olika mängd beroende på vilket uppdrag som ni valt att spela. Första Obstacle kortet som dras varje runda kommer alltid hamna oss spelaren som har en matchande klass med kortet som dragits, sedan placeras övriga ut medsols runt bordet. Dessa kommer nu ha effekter som antingen påverkar dig eller samtliga, passivt under spelets gång, när de kommer in i spel eller när de lämnar spel då ni besegrat den. Varje Obstacle kommer skada spelaren de ligger framför om kortet inte har besegrats i slutet av den spelarens runda.
Det första som gör Shadowrun: Crossfire så otroligt svårt är nu hur man besegras dessa hinder som slängs ut framför alla spelarna. De kommer samtliga kunna kräva mellan fem till femton kort att besegra dessa, och då vissa raser startar med endast tre eller fyra kort på handen och man endast drar två kort i slutet av sin runda kan ni nog med lite simpel matte förstå hur otroligt svårt det är att komma igenom fyra olika Obstacles. Inte bara behöver man slänga ut kort som skadar dem utan man måste även slänga ut rätt ”typ” av skada (skadan matchar de fyra olika klasser som finns i spelet). Har man otur nog att inte kunna hantera den som finns framför en själv har man all rätt att hjälpa till att besegra sina medspelares Obstacles. Vilket även är att rekommendera då man snabbt kan få bort lite skada från spelplanen.
I vissa fall kan det ta flera varv runt bordet innan man lyckas besegra de största och värsta kort som ligger framför en spelare, något som kan vara både spännande och frustrerande då man sakta men säkert förlorar sin hälsa, vilket man inte har gått om. En upplevelse jag personligen uppskattar då jag gärna sitter med hjärtat i halsen och diskuterar högt och oroligt med mina medspelare om hur just DEN DÄR SAKEN vägrar att försvinna från stackars Kalle som just nu inte har något möjlighet att överleva om inte vi ALLA gör ALLT för att hjälpa till.
Dessa Obstacles är inte bara viktiga att bli av med för att överleva och komma vidare i spelet, det är också det enda sättet som spelare kommer kunna få in mer pengar. När någonting besegras får samtliga spelare in lite pengar som de kan spendera på nya starkare kort. Risken är dock att man redan i panik har köpt de billiga vapen och handlingar som dykt upp från Blackmarket att man nu ändå inte har råd med de absoluta dyraste tricken. Men kanske om en spelare inte köper kort några rundor… fast då kanske vi inte har kort nog att besegra… fast om… men… vi dör ju?
Men kära ni, om det inte lät svårt nog här… så har vi inte ens nämnt Crossfire korten.
”Crossfire korten?”
Ja de där jäkla Crossfire korten.
När alla spelare har fått chans att gjort sitt och man återgår till första spelaren så har denna som uppgift att dra ett Crossfire kort. Om ni inte redan svettades, så vänta tills ni får höra ord som:
”Alla spelare tar 1 skada och kan inte läka det här varvet…”
”Alla Obstacles som är dvärgar eller människor kommer göra 1 mer skada…”
Nu sitter ni och tänker att de där siffrorna är ju inte så höga, säg det till stackars Emma som började med 5 hälsa och nu känner att det börjar bli lite svettigt då hon bara kan överleva ett runda till… och då såklart om inte nästa Crossfire kort som dras gör det ännu värre.
Om du älskar de deckbuilder spel som länge har funnits på marknaden och vill ha ännu ett i liknande anda så kan jag inte rekommendera Shadowrun: Crossfire. Men om du vill ha något nytt, kul, spännande, svårt och med en stor gnutta ”Vi måste försöka igen!” så kommer detta spel vara fastklistrat i din samling för alltid. Aldrig har jag satt mig ner med ett brädspel som jag vill spela om och om och om igen trots att jag får mina drömmar krossade varje gång då man nästan når fram till slutet.
Spelet är så oförlåtande svårt att varje felsteg leder till en nergående spiral av ”nej men om…”, ”fast kanske om vi…”, ”…åh nej!”. Och jag absolut älskar det.
Med detta vill jag såklart också varna känsliga spelare som trivs med att det finns ett tydligt slut och en väg dit. Shadowrun: Crossfire har absolut ett flertal element som kan upplevas orättvisa och onödigt svåra. Det kan stundvis kännas som att spelas inte har testats ordentligt då balansen kan kännas skiftande från omgång till omgång beroende vilka kort man stöter på. Men där finns en strategi, en tanke bakom den vägg som är spelets svårighetsgrad.
Det är just att man skall utveckla ett system, diskutera med sina kamrater om vilka karaktärer som skall spelas, i vilken ordning man bör sitta, vem som skall ta mer skada än någon annan, vem spenderar sina pengar först, vem sparar. Allting ett enda stort pussel som man vill lösa, och när man väl lyckas så är det en otrolig känsla. En av de absoluta bästa stunder och känslor jag upplevt i ett brädspel.
Slutligen vill jag också lägga till; hur många brädspel släpper expansioner som endast ger dig mer karaktärer och klistermärken för att kunna välja ett utseende och en spelstil som matchar dig bäst?
Ta chansen, lev rollen, bli en Shadowrunner och ta dig in i korselden.
