Codenames var förra årets bästa partyspel. Under 2016 har det, förutom en svensk översättning, kommit två spelvarianter som Spelkult nu har testat.
Båda varianterna är uppbyggda på precis samma sätt som originalspelet (se Spelkults tidigare recension) med två ”spy masters” som ska ge ledtrådar till sina respektive lag, för att dessa ska peka ut rätt kort på bordet.
Pictures
I varianten Codenames: Pictures är orden utbytta mot bilder, och antalet kort på bordet har minskat från 25 till 20. En annan regel är också ändrad; det är tillåtet att säga ett ord son syns på bordet, man kan alltså ge till exempel ”flodhäst” som ledtråd även om något av korten visar en flodhäst.
Bildkorten mångtydiga, men förstås på ett lite annat sätt än ordkorten i originalspelet. Det kan vara en Volkswagenbubbla med skalbaggeskal, ett Stonehenge byggt av dominobrickor eller en vampyr som äter vattenmelon. Ordet ”pårökt” är kanske det första man kommer att tänka på, men den ledtråden blir nog lite för allmängiltig. För den som har spelat Dixit eller Mysterium kan stilen på bilderna kännas bekant, även om de är mycket mer renodlade och stiliserade.
Codenames: Pictures är svårt! Mitt intryck från våra spelomgångar är att det är en bra bit svårare än vanliga Codenames. Det är knepigare att hitta en bra ledtråd, och också mycket större risk att lagmedlemmarna associerar annorlunda än man tänkt sig. Det är inte tänkt för yngre barn; den rekommenderade åldern är från 10 år. Men vanliga Codenames rekommenderas från 14 år, så kanske har speltillverkarna ändå tänkt sig att den här varianten ska vara lättare att spela när man inte har ett lika utvecklat ordförråd?
Deep Undercover
Variant nummer två heter Codenames: Deep Undercover, och innehåller bara ord som på olika sätt kan uppfattas som ”barnförbjudna”. De flesta ska associeras med sex, men det finns också ord som ”poop”, ”pot” eller helt enkelt ”hell”. Det känns barnsligt snarare än barnförbjudet.
Å andra sidan finns en del ord, som ”gangbang” som inte är det minsta subtila, medan andra får mig att ifrågasätta mina kunskaper inom området – är de omskrivningar eller helt oskyldiga ord? Här gäller det alltså att inte bara vara bra på engelska, utan på en alldeles specifik typ av engelska. Redan där stänger man ute många som inte har engelskan som sitt modersmål. Det finns ett stort antal synonymer både för penis, bröst och vagina, och jag kan inte låta bli att undra hur det påverkar spelet när så många av orden redan är synonyma? Det förtar ju lite av utmaningen med att ge ledtrådar.
Inte bara bristande språkkunskaper utan även olika nivåer på spelarnas ”vuxenutbildning” blir märkbar när vi testar den här varianten. Om man är lagom berusad och alla deltagarna har ungefär samma inställning och erfarenhet kan det bli lite småfnissigt, men det kan också lika gärna bara bli konstigt.
Sammanfattningsvis: Båda spelvarianterna har sina poänger. Allra mest uppskattar jag de uppdaterade agentkorten, som visar lite mer mångfald än de tidigare. Men överlag tillför inte de nya spelen särskilt mycket till ursprungsidén, och jag har betydligt roligare när jag spelar vanliga Codenames. Varför fixa något som inte är trasigt?
