Uppföljaren till ett av spelhistoriens mest expanderade spel är här.
Det är så klart rymdvarianten av alla framtidsstrateginördars våta dröm, Warhammer 40.000 vi talar om. Där 40.000 mycket riktigt står för det framtida årtusende av konstant intergalaktisk krigsföring, som är spelplan även för datorvarianten. There is only war, som en Warhammerfrälst skulle säga. Och det nya spelet levereras med många sköna filmklipp som garanterar att spelaren infinner rätt stämning av en oslagbar framtidsdystopi.
I första serien kunde man till slut välja bland nio olika raser efter att ha köpt på sig alla fyra spelen. Dessa har nu åter begränsats ned till fyra. Tråkigt kan tyckas, men troligtvis det enda realistiska alternativet för både balansens och produktionens skull.
Alternativen utgörs av de mänskliga elitsoldaterna Space Marines, de återkommande Orkerna, Eldar som påminner om alver i rymddräkter och en ny ras för serien, men gammal goding för de inbitna fantasterna. Nämligen Tyranider, som närmast kan liknas vid monstren från Aliensfilmerna.
För de som inte hängt med, så blir Dawn of Wars nya laguppställning alltså än mer lik Starcrafts och det kanske inte är så konstigt då Starcraft alltid själva lånat friskt från Warhammer.
Om raserna var bekanta från förra spelet, så kan man verkligen inte säga det samma om spelstilen. Faktum är att det känns mer som ett helt annat spel än en uppföljare, för omväxlings skull. Borta är basbyggandet och den klassiska RTS-stilen. Dawn of War I hade redan skurit bort resursinsamlandet, men i tvåan har alltså Relic valt att skapa ett spel som mer påminner om deras senaste succé Company of Heroes. Närstridsenheter, teleportering, flygande enheter och avsaknaden av tungt artilleri gör dock att spelet blir betydligt mindre statiskt än Company of Heroes, där man lätt kunde hamna i dödlägen. Fart och fläkt från första stund med andra ord. Något som leder till korta och intensiva slag, vilket i sin tur kan innebära en risk till att spelet lätt blir långtråkigt efter ett tag. Där hjälper inte de fåtal (sju) flerspelarkartor som spelet distribueras med, till. Tillverkaren har dock utlovat nedladdningsbart innehåll. Hur det blir med den saken får tiden och inte den här recensionen utvisa.
En otvetydigt varmt välkommen nyhet däremot, är den nya enspelarkampanjen, som faktiskt även innehåller ett co-op-läge, där du kan spela igenom kampanjen tillsammans med en kompis online. Samarbete gör spelandet sju gånger roligare.
Så är du sugen på ett snabbt och blodigt strategispel, då är Dawn of War II årets höjdpunkt.
Läs våra recensioner av Dawn of War I och Dawn of War: Dark Crusade.
