Det är kallt, det är skoningslöst och det är fullt med pansar överallt. Av och till kommer det även en uppfriskande snöstorm som dödar enheter om man inte söker skydd; fort.
Inte få scenario eller matcher som utkämpas i det nya Company of Heroes 2 uppfyller ett eller flera av dessa kriterier.
Uppföljaren till det mycket populära RTS (Real time strategy) spel Company of Heroes (läs vår recension av föregångaren) har kommit och frågan är om den kan hålla fanan högt och vara en värdig ersättare. Svaret är definitivt Ja, kritiker kan höja röster om att det är samma spel igen med vassare grafik och större explosioner. Den kritiken är helt korrekt men från mina ögon sett är det något positivt, de saker som gjorde CoH bra är kvar samtidigt som man får nytt innehåll och en hel del nytänkande. Spelet utvecklades länge och väl av det mycket etablerade RTS företaget Relic Entertainment som även ligger bakom de mycket uppskattade Warhammer 40k-titalrna Dawn of War och Dawn of War 2. Tyvärr så försvann förläggaren THQ under slutfasen av utvecklingen men ersattes snabbt av Sega som tog över Relic. Styckningen av THQ är en egen sorglig historia men den behandlas inte här.
Bland nyheterna så finns naturligtvis ett batteri av nya enheter i form av den Ryska armén men även de Tyska enheterna har lite nya tillskott. I spelet finns även olika generaler som har olika doktriner som ger olika fördelar, detta koncept fanns delvis i det första spelet men de var bara 3 stycken och statiska. Nu kan man välja vilka generaler man vill ha med sig och även om man bara kan aktivera en av dem i en match så ger det lite svängrum att spela på det sätt man vill beroende på motståndaren. De olika doktrinerna ger oftast möjlighet att bygga unika enheter samt kalla in flyganfall och artilleri eller andra fördelar.
Genren i sig som kallas RTS har genomgått ganska mycket förändring och diversifierats med åren sedan de första spelen såsom Dune II kom 1992. Company of Heroes 2 är dock relativt konventionellt, man bygger sina baser och tar över stationer och har resurser som krävs för att bygga sina enheter. Detta kräver en viss nivå aggressivitet som jag har lite svårt med, jag har inget emot den jag är bara bättre på att bygga försvar än jag är på att anfalla vilket är en katastrofal nackdel i detta spel. Det är dock ganska fräscht att spela med historiska enheter och även om jag är mer för kontemporära eller modernare konflikter än andra världskriget så är det fortfarande ett för mig tilltalande spel. Det är också en extremt belönande känsla att kunna kalla in sin gigantiska Elefant (en mycket stor antipansar enhet) eller bygga sin Pak 88:a eller rulla in den mäktiga Tiger stridsvagnen. Vissa saker har dock tagits bort från föregångaren och primärt så har många reagerat på att man inte längre kan bygga skydd av sandsäckar dock finns bunkrar och taggtråd mm kvar.
Rent speltekniskt så är spelet som sagt likt sin föregångare. Man det finns lite nya moment i form av coop scenario där man kan spela historiska slag av varierande omfattning, de är ofta tämligen utmanande. Då möter man inte en motståndare som själv bygger baser utan en fiende som får förstärkningar löpande och styrs till stor del av skriptade inslag. En sak som man har tagit bort från det första spelet som stör mig något fruktansvärt och enligt mig är den klart svagaste punkten i hela produkten är att det inte längre finns en lobby där man kan prata med folk innan man startar en match. Det är helt styrt av slumpen eller någon form av beräkning om man inte har ett fullt lag av kända spelare. Detta leder till att många matcher blir ofantligt ojämna och med spelare i sitt lag som inte förstår skillnaden på en Pak och en mortar så är det absurt frustrerande, speciellt eftersom en match kan ta en bra stund och det känns verkligen som man slösat bort en del av sitt liv. Det finns även en kampanj men precis som i CoH så tycket jag den är lika underhållande som att dunka huvudet i en vägg, av stål, med spikar, stående på truppmina.
Kritiken till trots så är det ett fantastiskt spel och en produkt jag redan har och kommer att spendera mycket tid med. Känslan av att fånga fienden i en fälla med mg42:or och krypskttar är fantastiskt tillfredställande. Att bombas till stenåldern eller få en molotov inkastad i sin bunkar är mindre så.
