När jag var på KodatchiCon så satt några och spelade ett kortspel. Jag tittade över axlen på dem och vid nästa speltillfälle så fick jag vara med. Det behövde inte mycket introduktion, då det i princip förklarade sig själv.
DuCo är något så ovanligt som ett svensktillverkat kortspel. Spelet är utformat på ett sätt som gör att det ska kunna varieras på många sätt. Grundprincipen är dock, i så gott som alla varianter, att matcha färg och form och samla poäng.
Det finns fem olika färger och former och dessutom symboler som kan var vilken färg eller form som helst. Kort läggs ut för att matsha symbolerna, blir både form och färg samma så resulterar det i två poäng, annars ett om det inte finns symbol för dubbla poäng.
Jag har provat på två sätt att spela på. Det ena går ut på att först lägga ut kort i ett kors och sedan lägga nya kort få så bra poäng som möjligt. Först till en bestämd summa vinner. I det andra lägga kort i en fyrkant och sedan skjuts ett nytt in och plockar då bort ett annat så att fyrkanten aldrig växer.
Förutom de här exempel så finns flera beskrivna bland reglerna och skaparen Henrik Larsson lägger upp nya spelsätt på DuCos Facebooksida och uppmanar folk att komma på egna sätt. Ett av de jag finner mest lockande är som en variant av kinaschack där spelarna börjar på varsin sida av korten upplagda i en fyrkant. De har sedan markörer i färger som matchar färgerna på korten och flyttar sedan rakt fram och diagonalt, men får bara följa en färg. När det blir stopp gäller det att vänta till nästa runda och sedan rotera ett kort och flytta vidare, först över till andra sidan vinner.
Larsson har tänkt på att även färgblinda ska kunna spela utan problem. Dels är det väl valda nyanser och dels är inte färgerna solida mönster.
Något negativt är att ingen kartong följde med, något som gör att det blir svårt att förvara eller ta med sig. Dessutom så är inte alla kort unika och innan kortleken blandats ordentligt så kan det dyka upp identiska kort efter varandra och dessa kan ge väldigt höga poäng och skapa obalans.
Sammanfattningsvis: ett roligt och enkelt spel som lätt kan plockas fram och som är lätt att lära sig. Det lär nog även gå bra att spela med barn. Kanske inte ett spel som spelas i timmar, men bra att kunna ta när det inte finns allt för mycket tid.
