I Felix the Reaper tar spelaren rollen som en representant för dödsriket. En person vars uppgift det är att se till att rätt person dör, på rätt sätt. Det finns dock några saker som skiljer Felix från de andra tjänstemännen från dödsriket. Det första är att han är kär i en representant från livet, det andra är att han dansar sig igenom allt han gör.
Felix the Reaper är ett danskutvecklat pusselspel. I teorin så hade jag kunnat gilla det här spelet. Det är en rolig idé att spela en tjänsteman från dödsministeriet, tyvärr är inte utförandet lika bra. Det största problem för mig är att jag inte har roligt. Pusslen går ut på att placera ut objekt och vända på ljusets riktning för att kunna gå runt i skuggan. Solen är nämligen skadlig för Felix. I bland kan pusslen vara lagom utmanande, när man lärt sig tänket. Men ganska ofta blir det att flytta något några rutor, flytta sig, flytta objektet lite till. Ofta får man springa fram och tillbaka och bara ändra småsaker. Det blir snabbt långtråkigt och frustrerande i stället för klurigt. Och för pusselspel är trotts allt just pusslets upplägg det viktigaste.
Jag har spelat på Nintendo Switch vilket är en passande konsol. Då spelet fungerar utmärkt i bärbar form. För det mesta flyter kontrollerna bra även om jag i bland slarvar bort var min markör är. Jag önskar att man hade kunnat göra en kedja för sina handlingar, ganska ofta är jag för snabb med att byta håll på solen eller sätta ner saker så det blir fel.
Grafiken på spelet är bra gjord. Speciellt så har mycket energi lagts på Felix dansande, och riktiga dansare har använts som referens. Det ser riktigt snyggt ut. Tyvärr så gillar jag inte alls den grafiska stilen. Det är i högsta grad en personlig preferens att jag tycker det är fult på sina ställen.
I ett spel om dans är även musiken viktig, i början tyckte jag den var ganska bra, men sen varierar den stort mellan de olika banorna. I vissa fall är det mer medeltidsinspirerat, i andra modern dansmusik, men i vissa banor var den bara jobbig, så pass att jag stängde av den. Dessutom är det bara korta musikloopar vilket gör att den blir upprepande.
En rolig detalj är att spelet har en voiceover av Sir Patrick Stewart. Han pratar med Felix i början och slutet av spelet och förklarar hur kontrollerna och världen fungerar.
Mitt största problem med det här spelet är dock sexismen. Felix är kär i Betty, eller är han verkligen kär? Är kanske mer attraherad och lite av en stalker? Det finns illustrationer i laddningssekvenserna där han fluktar på henne i duschen. Hon används i menyerna klädd i underkläder och sexigt dansandes. Dessutom blir hon mest som ett pris. Felix vill ha Betty, vad hon vill har vi ingen aning om. Det här känns verkligen gammaldags och något jag hade önskat inte hörde till 2019. Dock kan jag ge dem det positiva hur Betty är designad. Hon är lika plufsig som Felix och har hår under armarna.
Så sammanfattningsvis. Spelet är välgjort, med en intressant grundidé. Tyvärr faller spelet på att jag helt enkelt inte tycker det är roligt. Det är inte en typ av pussel som är utmanande på rätt sätt för mig. Dessutom är sexismen för stark för att jag ska kunna se förbi den.
