STA15: Attack på handelsstation 13 (APH-13)


Evenemangsdetaljer


Attack på handelsstation 13 (APH-13)

Massa info på: www.rls.se/sta/

Efter många om och men kan vi äntligen presentera datum och plats för vårt första lajv för året!

Attack på handelsstation 13 tar plats efter STA-2014, och handlar om en räd mot en av Handelsfederationens stationer som tar plats till följd av att koordinater och information stals under förra året. Således finns 2 huvudsakliga faktioner: Handelsfederationen och den löst sammansatta alliansen “Pirater”. Lajvet äger rum under en pågående räd, men vi hoppas samtidigt kunna ge deltagarna en intressant inblick i Handelsfederationens inre struktur och kultur, självklart gäller detsamma för “Piraterna”. Således hoppas vi få en blandad grupp deltagare så att vi kan få roliga intrigspel inom grupperna, och förhoppningsvis även mellan faktionerna.

18-21 Juni är datumen och 300 riksdaler kommer det att lätta eder pengapung, varav 50 är deposition, samt 50 för medlemskap i RLS. Lajvet kommer ta plats på Pegas område, och vi kommer hålla information flödande!

Anmälan görs med karaktärsformulär som går att finna på http://www.rls.se/files/persondata_efte … _grupp.pdf, vilket sedan skickas in till survivingtheapocalypse@hotmail.se

Stämmningstext:

“Dé vos”

Ryktet om stora framgångsrika räder fyllde bordershopen på den gamla finlandsfärjan. Den gamla färjan hade snabbt efter undergången blivit ett beryktat tillhåll för mindre hederliga personer och dess gelikar, där den låg förankrad vid Ålands kust. Nuförtiden var det inte öl och finsprit som flödade i baren, utan det som fyllde glasen kunde lika gärna användas för att avfetta skeppets gamla skitiga motorer. Mesk med oidentifierbart innehåll stod uppställda i skitiga dunkar på den gamla whiskeyhyllan. Baren var fylld med folk som talade om den stora räden. Äntligen hade någon hittat en av Hansans stationer. Nu hade de fega kräken fått smaka på sin egen medicin, alltför länge hade Hansan utgjutit blod för att säkra sitt sjöburna handelsnätverk. Alltför många bra sjömän hade fått sätta livet till när de kom i vägen för Hansan. Ryktet förtäljde ännu inte vem som hade utfört räden, utan bara att vinsten var större än någon hade kunnat ana.

En för omständigheterna välstädad man kom ingåendes på bordershopen. Det var fler än bara vi som lade märke till mannen snabbt. Det som drog blickarna till mannen var just att han var så sällsynt ren jämfört med alla andra i rummet, de flesta var inte precis folk som hade för vana att tvätta sig varje vecka. Mannen sökte med blicken genom rummet medan han långsamt fram mot bardisken. Slutligen fick han syn på oss, och styrde stegen i vår riktning. När han stod någon meter ifrån oss stannade han till och synade oss noggrant, innan han gick fram och öppnade munnen. “Mina herrar, får man lov att bjuda på varsitt glas?” Jag mötte direkt min skeppskamrats blick, innan vi båda tittade på den välstädade mannen med lätt misstro. “Vem fan är du?” svarade jag och lade långsamt handen på pistolhölstret. Den välstädade mannen harklade sig lite lätt. “Mina herrar, ni tillhör väl skeppet Dé Vos? Med tanke på er utstyrsel då.I så fall är jag intresserad av ett samtal med er.” Man såg att den välstädade mannen inte brukade hålla till på detta stället, han hade till och med bemödat sig att raka av skägget. Fortfarande med handen på pistolen svarade jag “Måhända, men samtalet varar bara så länge drickan räcker eller tills vårkapten kallar oss tillbaks till Dé Vos.” Mannen log tillbaka som svar och lutade sig mot bardisken, varpå han beställde in tre glas av båtens bästa och betalade med en Eurosedel.

Direkt for våra blickar mot hans högerhand för att se om han bar Hansans tatuering, och min kamrat greppade snabbt tag om sin kniv. Hans hand hade ingen tatuering, men vi var fortfarande spända. Återigen mötte jag min skeppskamrats förundrade blick, jag förstod direkt vad för tankegångar som for igenom hans huvud. Det var inte många utanför Hansan som använde deras interna valuta. På senare tid hade den blivit gångbar även i de här delarna av Östersjön på grund av deras expansion och möjligheten att handla med dem när en Hansabåt lade till. Mannen hade märkt våra förundrade blickar. “Det är inte många som vågar betala med Hansapengar häromkring” kommenterade jag. Mannen log lite större och lutade sig närmre. “Tyvärr har jag lite för mycket av den här skiten, men det är mycket trevligare att spendera pengarna när man vet att de dryper av Hansablod.” Mannens ord väckte frågan hos mig, kunde han vara en av dem som attackerat Hansan? Jag insåg att det här behövde undersökas närmre, så jag svepte glaset som stod framför mig och sade “Det kanske är bäst att vi tar det här samtalet avskilt?”. Mannen nickade instämmande och föreslog akterdäcket.
Väl där presenterade sig mannen. När vi hade försäkrat oss om att vi var ensamma förklarade mannen sina intentioner. Ryktet om Dé Vos besättnings “speciella” kunskaper hade nått honom och han var i behov dess expertis inför en kommande seglats med lukrativ destination. Vid frågan vad destinationen var glimmade det till i hans ögon. “Hansans lönekontor…”

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *