Det finns två saker jag verkligen älskar. Musik gjord på elektronisk väg och estetiken från 80-talets glada decennium. Franska electroartisten Kavinsky kombinerar elegant dessa två saker och jag har varit ett fan sedan första tonen. Nu har han blivit med mobilspel, baserat på senaste albumet “Outrun”.
Det ska först nämnas att spelet är gratis, och kanske främst ska ses som marknadsföring för Kavinskys musik snarare än något som förväntas stå på egna ben. Men det är en hyfsad ambitiös satsning, och eftersom jag är så mitt i prick i spelets målgrupp vill jag ändå skriva några rader om det. Spelet släpps till de stora bärbara plattformarna samt till Windows/Mac OS. I princip alla kan alltså ta del av det. Själv har jag testat iPhone-versionen.
Kavinsky har genom åren skapat en extremt tydlig scenpersona som går igen i videos, skivomslag och pressbilder. Den ensamma tonåringen i solglasögon och röd baseballjacka som 1986 dog i en bilkrasch med sin Ferrari Testarossa. Nu färdas han som en zombie i den neonupplysta natten, för evigt förenad med bilen som blev hans död. Allt till tonerna av briljant retrodoftande electro i samma skola som landsmännen Daft Punk och Justice. Att det skulle gå att göra spel av detta känns ändå inte helt långsökt. Och det ser mycket riktigt väldigt elegant ut rent grafiskt. Märkligt vore det annars, då utvecklarna Studio Gustave och Visionaries 777 redan fått i princip hela konceptet gratis genom Kavinskys existerande grafiska material.
Polerad yta. Tunt innehåll.
Frågan är om det hela fungerar lika bra spelmässigt som visuellt? Svaret är helt enkelt nej, det gör det inte. Spelet består av två delar. Dels en fightingdel som för tankarna till de beat ’em ups, så kallade brawlers, som var populära i arkadhallarna tidigt 90-tal. Våg efter våg av skurkar ska ges på nöten, hälsa plockas upp i form av cigg och öl. Inspirationen hittas i spel som Final Fight och Streets of Rage. Klockrena inspirationskällor för det här spelet såklart, men Kavinsky har en bra bit kvar till förebildernas höjder. Kontrollen är slapp och oprecis, och spelkaraktären känns irriterande bångstyrig. Jag saknar också att kunna blocka. Med bara en knapp för slag och en för spark, utan något direkt combosystem att tala om, saknas dessutom spelmässigt djup nästan helt. Det hela fungerar, men inte mycket mer. Värre är det på de banor som har en extra augumented reality-funktion. Visst får jag till sist Kavinsky att knata omkring på mitt vardagsrumsbord bland tidningar och fjärrkontroller, men det hela är på gränsen till ospelbart. Något som utvecklarna uppenbarligen insett då just de banorna går att hoppa över med ett enkelt knapptryck.
Den andra delen av spelet är ett racingspel av klassiskt snitt. Det påminner, passande nog, lite om gamla fina arkadracern OutRun. Här fungerar Kavinsky-spelet bättre. Förvisso fortfarande utan något större djup, eller för den del utmaning. Men ändock, ett stabilt rakt-på-sak racingspel som känns extra fint när neonljusen kopplas på framåt slutet.
En lite märklig sak, med tanke på att det trots allt är ett spel gjort för att marknadsföra en musikakt, är att det snålats lite i soundtracket. Visst, den musik som finns låter såklart oklanderlig, men det är väldigt korta loopar och här kan jag ärligt talat inte förstå hur utvecklarna (skivbolaget?) tänkt. Med så bra material att tillgå borde det i princip vara hela låtar på varje ny nivå. Nu vet jag inte ens om de repeterade looparna räcker för att få någon att klicka på den där “köp-album”-knappen som finns lägligt placerad i huvudmenyn. Vilket är synd, för än så länge är Kavinsky en betydligt starkare electroartist än vad han är spelkaraktär. Spelet ställer sig i samma hyllningskör till 80-talet som Retro City Rampage, Double Dragon Neon och Far Cry 3: Blood Dragon men är, vi varje fall rent spelmekaniskt, inte alls lika klockrent. Men återigen, det är ett gratisspel för mobil, och som sådant är det ändå helt ok.
