För mig är plattformspyssel något av det roligaste jag vet att spela. Att hitta vägen till målet, lösa knepigheter på vägen dit och att göra det på tid… Det är hjärngympa för mig.
Därför har jag haft flera roliga timmar med svenska Robototics från Dohi Entertainment. I spelet styr du en trearmad robot i en fysikbaserad plattformsmiljö. Att spelet är fysikbaserat innebär i det här fallet att det finns en gravitation och tröghet att ta hänsyn till.
Spelaren ska forsla roboten Tink till målet utan att bli krossad, bli uppäten av krokodiler eller allmänt gå sönder. Med magnetklor och sugproppar kan roboten klättra och svinga sig mellan plattformar.
Spelet är barnvänligt – men det innebär inte att det är enkelt. Spelets tre världar, med tio banor i varje, innehåller rejäla höjningar av svårighetsgraden mellan banorna. Det handlar för spelaren om att ha koll på både timing och hand-öga-koordination.
För mig är den största nackdelen med spelet just att de högre nivåerna stundtals kräver millimeterprecision i timingen. Det är lätt vid köksbordet eller i soffan, men inte lika enkelt på bussen eller tåget. Spelet gick från att vara en trevlig reskamrat, till att bli en reklamavbrottsförströelse framför teven.
Smärre klagomål är att färgskalan är återhållen, det är stundtals svårt att se var robotens räckvidd går när man spelar i dåligt upplysta miljöer. Ljudmiljön i spelet är också återhållsam, vilket jag är dock är tacksam för.
När jag jämför Robototics med andra plattformspyssel jag spelat på iPad, så är det helt klart värt den knappa tian spelet kostar. Spelnöjet är stort och spelet kan räcka flera veckor. Förhoppningsvis kommer utvecklarna att släppa fler banor som Tink ska ta sig igenom.
