Hattar som stjäls, banker som rånas – och ännu värre saker. I Crime City händer allt på en gång, och det är upp till dig att räta ut frågetecknen.
MicroMacro är ett nytt och annorlunda spel som skapats av Johannes Sich och som nu kommer på svenska. Spelkult har fått ett recensionsexemplar från Venneröd Förlag.
Spelets viktigaste komponent är en stor karta (75 x 110 cm) som visar Crime City och dess invånare. Men kartan visar inte bara vad som händer vid ett speciellt tillfälle, utan flera olika tidslager samtidigt. Låter det krångligt? Det är det faktiskt inte. Helt enkelt så kan samma personer befinna sig på flera olika platser på kartan, och det är hela poängen med spelet. Du kan alltså följa en person och se hur hen rör sig genom staden, vad hen gör och vad hen råkar ut för. På så sätt kan du också backa händelseförloppet och ta reda på vad som hänt tidigare.
Själva spelet består av 16 olika uppdrag med varierande svårighetsgrad. Uppdragen presenteras på ett antal kort, som ställer frågor i stil med “var finns …” eller “hur gick det till när …” och på baksidan av kortet finns rätt svar.
MicroMacro: Crime City kan du spela själv eller tillsammans med kompisar. Men det är nog svårt att vara alltför många, för kartan är plottrig och om alla vill titta på samma ställe samtidigt kommer ni alltför bokstavligt att slå era kloka huvuden ihop. Det finns ett förstoringsglas i lådan som ni säkert kommer att ha nytta av, men det gäller ju att samsas om det också. Något som inte inkluderas i spelet, men som kan vara mycket användbart, är någon typ av små markörer som kan markera detaljer ni redan hittat, så att ni inte behöver leta upp dem igen.
Vi speltestade med en nioåring som inte hade några problem alls att fatta galoppen. Men några av de svårare uppdragen kanske är för komplicerade för barn, och de kan också vara lite otäcka (de första uppdragen är helt barnvänliga).
Eftersom det bara finns 16 uppdrag har spelet inte en oändlig livslängd. Men handen på hjärtat, hur många av oss spelar samma spel fler än 16 gånger?
Vi hade roligt när vi spelade, och både vi och nioåringen kommer absolut att vilja spela igenom resten av uppdragen. Det här är ett spel som säkert kan vara ganska kul att spela ensam också, även om det sociala, diskussionerna och den gemensamma glädjen i att lösa ett uppdrag, förstås är en stor del av behållningen.
