Om jag köper en bil så dissar jag inte en bra funktionalitet baserat på att “det har gjorts förr” – då är det snarare en trygghetskänsla.
[dropcap size=dropcap]T[/dropcap]rygg borde jag också känt mig här, för jag har hört så mycket lovord om X-Com: Enemy Unknown, även av folk som liksom mig spelat föregångarna från början av 90-talet. Jag håller delvis med i deras lovsång, särskilt som då min entusiasm går spinn när jag som alien-jägare får skicka ut mina insatsstyrkor och samla erfarenhet och rymdartefakter samt nyttja dessa för att utveckla min arsenal i den hårda kampen mot det främmande hotet. Det är spännande och estetiskt. Man har behållit den isometriska turordningsbaserade slagfältsvyn och det enkla högkvartersbyggandet. Det är spännande att utforska främlingarna, utveckla, pussla, planera.
[dropcap size=dropcap]M[/dropcap]en det med ett lättat hjärta jag konstaterar att min strategi att vänta tills spelet svalnat på marknaden, så pass att Steam reade ut det till 75% innan jag inhandlade det. För annars hade jag känt mig blåst. Precis som alla ni som spelade originalspelen BORDE känna er blåsta om ni köpt den här titeln till släpp-pris. Alla ni andra lär troligtvis inte hinna läsa det här, då ni inte hinner lyfta ögonen från skärmen i jakten på nya rymdartefakter. För visst finns här spelglädje och dramaturgi som borde passa alla utom de med otåliga avtryckarfingrar.
Mig gick musten ur ganska snabbt då jag råkade ut för en ganska välkänd bugg, visade det sig, där det plötsligt blev omöjligt att spara spelet. Enligt diverse forum skulle det vara ganska lätt åtgärdat, men… ja, vad ska man säga.
Gääääsp!
