MOD X är ett klassiskt lätt att lära, svårt att behärska spel. Det är en matematisk utmaning. inte för du behöver räkna. Du behöver strategi och mönsterkunskap. Du behöver vara extremt holistisk samtidigt som du ser alla detaljer samtidigt. Du kommer inte tro något så enkelt kan vara så svårt att överblicka.
Första känslan när jag skådar boxen är att detta hittades i en sommarstuga i ett gammalt skåp och frågan kommer om någon känner igen det eller spelat det. Kan inte bestämma mig om retrokänslan på kartong, text och bild är underbar eller bara löjlig. Det kommer visa sig att hela spelet ger mig lite ambivalens. Det ger mig stundvis känslan av att detta inte var så speciellt och stundvis blir jag jätteexalterad och uppspelt. Spelplanen är gediget byggd och plastkryssen kommer nog inte gå av för några barnhänders brutala behandling. Dessutom medsänt lite extrabitar om något skulle komma bort. Förutseende och bra. Däremot kommer det göra rejält ont att gå på dem en mörk natt när de av småbarn är utspillda över hela golvet.
Spelet är en variant av fem i rad som fått influenser av Othello och sen avlats med luffarschak. Sammanfattat så ska en bygga antingen ett kors, ett X eller en rad med fem av sina spelmarker/kryss. Som en liten extra svårighet och möjlighet finns några neutrala kryss redan på spelplanen som en kan utnyttja. Den som först får ut tillräckligt många poänggivande formationer vinner. Hur många beror på antalet spelare. Det går nämligen spela 2, 3, 4 och 2+2. Det kan också vinnas på att någon får slut på sina kryss eller poängbrickor, vilket verkar vara relativt ovanligt att det sker först.
Det visar sig att detta är ett ruskigt enkelt spel att lära sig. Min sjuåring förstod efter första genomgången och kunde med enkelhet ta sig igenom spelet och även förklara det vidare för sina bröder. Däremot är det löjligt mycket taktik när spelet väl börjar behärskas. Så många parametrar som upptäcks efter några omgångar. Så många olika variabler att hålla reda på. Ska jag låta någon få poäng för att själv satsa på en bättre position eller måste jag ta mitt ansvar och hindra? Ska jag chansa på det uppenbara enkla som lätt stoppas eller göra det komplicerat men kanske komma försent till lösningen?
Ett spel tar mellan 5 och 15 min. Det händer att det tar 50 min. Även om det kräver att alla fyra spelarna verkligen tänker sönder alla sina drag. Det är också mycket svårt att avgöra exakt när spelet kommer avslutas då det oväntat öppnas möjligheter ingen sett. Det finns också regelluckor som en behöver 
komma överens om mellan spelarna hur de ska hanteras. Frågor har ställts till spelmakarna som detta och de vet om dem men har valt att låta dem vara öppna för diskussion. De luckor jag hittat har vi prövat med olika lösningar på och det har visat sig inte spela så stor roll vilka vägar en väljer att ta.
Det är ett gediget spel. Det är ett lätt spel att lära sig och lära ut. Det är snabbt och enkelt och passar mycket bra på kafferasten på en konferens, på färjan till Gotland eller i sommarstugan. Ett spel jag kommer spela flera gånger med mina barn. Men inte ett spel jag kommer minnas som den största av revolutioner. Däremot en bra evolution av redan mycket beprövade koncept. Detta är ett tidlöst spel som mycket väl kommer överleva spelhyllan länge. Inte för att det kommer spelas varje vecka. Inte för att det kommer bli en klassiker. Bara för att det är så enkelt. Men framförallt för att det är så roligt att slå någon i ett bra tankespel.
