Sedan 1989 har inte mindre än 26 miljoner exemplar av Ken Follets bästsäljare om ett katedralbygge i 1100-talets England fascinerat folk och för dem som inte haft nöjet att läsa “Svärdet och spiran” kanske den smakfullt utförda TV-serien från 2010 har ersatt upplevelsen?
Nu har vi möjlighet att närma oss detta episka katedralbyggardrama ännu en gång i det tyska Daedalic Entertainment:s regi. Frågan är bara om vi vill?
Det är en sann utmaning att närma sig ett så väl berättat ramverk med finess. Vad vinner man på att rabbla upp samma sak som tidigare, men istället i ett 2-D peka-klicka format? Det tycks de båda skaparna Matt Kempke och Kevin Mentz ha tänkt på en bra stund. För trots att man håller sig till precis samma berättelse och karaktärer som vi följt om vi upplevt historien tidigare så har man hittat helt andra ingångsvinklar. Det är dessutom genomtänkta sådana och vi får uppleva karaktärernas strävanden och umbärande in på bara linningen. Deras med- och motgångar smärtar och glädjer in i själen.
1100-talets England, är en fattig och krigsdrabbad tid. Vår berättelse placeras i ett den fiktiva staden Kingsbridge då bygget av en katedral initieras för att skapa rikedom och trygghet åt dess invånare. Vi möter munken Philip, muraren Jack och de nobla syskonparet Aliena och Richard vilka måste klara sig på egen hand efter att deras far hamnar i onåd. Samtidigt försöker antagonisterna, biskop Waleran och Hamleigh göra allt i sin makt för att hindra den konkurrerande stadens tillväxt.
The Pillars of the Earth presenteras i en ganska avskalad peka-klicka-miljö, med grovhuggen men smakfull detaljerad grafik ackompanjerad av FILMharmonic Orchestra, Prague:s mycket välkomponerad musik.
Även gränssnittet är enkelt, precis som introduktionen där du på ett behärskat sätt lär känna de olika karaktärerna. Du får tid att förstå deras drivkrafter och helt plötsligt är ett av de annars mest gäspningsframkallande ämnena i världen – planeringen och byggnationen av en medeltida katedral – något du faktiskt brinner för, för trots att det går framåt i sakta gemak så blir du inte uttråkad. Det är imponerande hur man lyckats ge en så intressant inblick i de drivkrafter som kunde tänkas ligga bakom några av mänsklighetens mest svulstiga byggnadsverk.
Utvecklarna uttalade passion för formatet äventyrspel visar sig tydligt, för svårighetsnivån är väl balanserad gentemot berättelsen, vilket gör att man slipper den frustrerade känslan när ledtrådspusslandet gör att man inte kommer framåt i storyn fort nog. Min känsla är att detta till stor del beror på att dina val faktiskt ger konsekvenser, oavsett om de är de fiffigaste för tillfället. Den karaktärsnära berättelsen frestar dig nämligen aktivt med att göra val ur karaktärens intresse framför dina egna. Det sker flera gånger under spelets gång att jag svär och önska mina val ogjorda. Men effekten visar sig ständigt intressant nog att vilja spela vidare på.
Nu känns det äntligen som att film och spelformatet möts, för stundvis förlorar du dig i berättelsen samtidigt som din hjärna får aktivt stimuli. Om man är historiskt intresserad, eller bara gillar kostymdrama är det här att likna vid en smakfull men spartansk maträtt med en härlig eftersmak.
Daedalic:s första (av tre) interaktiva noveller släpps 15:e augusti på PC, Mac, Linux, PlayStation 4 och Xbox One. Varje del innehåller 7 kapitel och detaljer kring de kommande delarna är utlovade på årets Gamescom.
