Magic: The Gathering – Duels of the Planeswalkers har tjänat som en årlig påminnelse om den misslyckade potentialen i en digital upplaga av Richard Garfields numera legendariska kortspel.
Magic: The Gathering lanserades redan 1993. Det var det första och är fortfarande troligtvis även det största samlarkortspelet. Det är svårt att inte jämföra nya kortspel med Magic, men Magic själva har gång på gång misslyckats i sina halvhjärtade digitala satsningar. Magic Online var länge det enda Magic-dataspelet med total lekbyggarfrihet, men brottades samtidigt med ett fasligt föråldrat och rent ruggigt interface. Duels of the Planeswalkers var å andra sidan från början tänkt som en snyggare, mer modern och lättviktig inkörsport till Magic, men kom sakta att byggas ut steg för steg.
Kärt barn har många namn
- Magic: The Gathering – Duels of the Planeswalkers (2009-2010)
- Magic: The Gathering – Duels of the Planeswalkers 2012 (2011)
- Magic: The Gathering – Duels of the Planeswalkers 2013 (2012)
- Magic 2014 (2013)
- Magic 2015 (2014)
- Magic Duels (2015)
En årlig iteration av vad som i grund och botten är samma spel, fast med nya kort och några övriga förändringar, för att tvinga spelare att köpa om spelet igen. Förra årets Magic 2015 skapade ramaskri och bojkott från stora delar av communityn, då de av oförklarliga skäl valde att ta bort spelets populäraste spelläge Two Headed Giant, samt införde en tydligare pay-to-win inriktning.
Detta året går spelet kort och gott under namnet Magic Duels, vilket leder till en förhoppning om att de kanske slutar med sin ovana med brända jordens taktik och faktiskt låter det här spelet överleva även till nästa år.
Tydligare Pay to win
Något som än mer tyder på detta är att de nu ännu tydligare tar betalt per öppnad booster a’la pappers-Magic. Vilket leder till en evig ström med boosterköp i och med varje ny kortexpansion. Spelare kan fortfarande spela sig till spelets virtuella valuta “gold” genom att nöta matcher mot AI:n eller möta motståndare i rankade onlinematcher, men det tar en mindre evighet att tjäna ihop till varje boosterpack, som i Magic Duels enbart innehåller sex kort (commons, uncommons, rare eller mythic rare). Dessutom har spelskaparna satt en maxgräns på hur många guld en spelare kan tjäna in utan att betala för dem, som i praktiken innebär max 1 framspelad boosterpack per dag.
Publikfrierier
Som en riktig publikfriare är nu Two Headed Giant tillbaks, och det även på iPhone/iPad-versionen av spelet. En no brainer, kan tyckas. Dock så genererar dessa partier inte virtuell valuta och det har redan lett till protestlistor i forumen.
Däremot så har de behållit förra årets totala frihet i lekbyggandet. Även detta en självklarhet så här efteråt, då fanbasen tjatat sig hesa om just detta sedan första spelet lanserades.
På gott och ont har de även infört Planeswalkers på riktigt i lekarna. Något som är en dealbreaker för vissa spelare.
Instabil nätkod
Duels har alltid brottats med dåligt stöd för sin matchmaking. Men då tidigare spel varit mer eller mindre gratis portalspel, så har man sett lite mellan fingrarna. Denna gång hänger dessutom hela virtuella valutan på att man lyckas ansluta till spelets servrar och då funkar det inte med några trevande ursäkter för att spelets grundfunktionalitet är utblåst.
Man kan så klart tycka att man bör räkna med problem i början och att Wizards of the Coast och Stainless Games borde få några veckor på sig. Men efter deras totala ignorans av tidigare versioners felrapporter, så anar jag oråd.
Servrar har varit omöjliga att logga in på bitvis och efterlängtade two headed giant går inte att spela med vänner, eftersom invite-funktionen är buggad.
Kungen är fortfarande kung
Sammanfattningsvis är Magic fortfarande Magic. När allt väl fungerar så är detta ändå den bästa digitala versionen av Magic hittills, och det vill säga en hel del. Grundspelet är fortfarande helgjutet och i en läcker digital förpackning, men om utvecklarna tänkt till lite före så hade det inte ens varit en tvekan även för inbitna fans av nymodigheter som Scrolls, Hex och Hearthstone.
