Spel på insidan — Spelkulturer i svenska fängelser

Detta är en gästkrönika. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Som spelintresserad och själv sittandes i fängelse så kände jag att det skulle kunna vara intressant för den bredare spelhobbyn att få en inblick i hur spelvärlden ser ut här inne.

Inledningsvis så stämmer det som Morgan Freeman säger i Nyckeln till Frihet – ”Prison time is slow time”. Det gäller att som fånge aktivt arbeta för att hålla sig sysselsatt och hjärnan igång. Således har spel en stor plats i fångarnas vardag.

Då utbildningsnivån ofta är något lägre så premieras spel där reglerna är lättare att ta till sig, medan spel som är mer regeltunga kräver en ”förmedlare”; någon som kan läsa och förmedla reglerna på ett tydligt sätt till de övriga fångarna. Således finns det vissa spel som ”alla kan”, medan andra mer regeltunga spel (som så klart är uppskattade) är mindre vanliga. En fånges vardag cirkulerar kring främst tre saker: arbete (Kriminalvården väljer dock medvetet att kalla det ”sysselsättning” för att inte behöva följa svensk arbetslagstiftning), fysisk träning (för att upprätthålla en manlig skönhetsnorm, få utlopp för frustrationer och för att få tiden att gå) och spel; där spel kan skapa social koherens ge mental stimulans, materiella fördelar och vara ett roligt sätt att få tiden att gå.

Ja, det blir väl Backgammon ungefär 10 gånger på en dag. Sen kanske en 6-7 partier Domino och kanske en 2 partier Schack.

Vanliga fängelsespel

Så vilka är de vanligaste spelen som spelas? Ja, här domineras spelplanen helt av den kända trojkan Backgammon, Domino och Schack som står för säkert 90% av all speltid. En inblick i mängden spelande kan ges av en anekdotisk (men förhoppningsvis illustrativ) förklaring om hur en medfånge beskrev sitt spelande ”Ja, det blir väl Backgammon ungefär 10 gånger på en dag. Sen kanske en 6-7 partier Domino och kanske en 2 partier Schack.”

När det gäller det legendariska kåkfararspelet Mulle, så är det få som spelar det i dag; detta för att man inte får ha kortlekar. Det är flera äldre som pratar om Mulle, att de har spelat, men inget jag har sett.

Det kan ibland hända att spel ”kryddas” genom att till exempel en läsk eller två ligger i potten, men om vi pratar om spel för materiella fördelar (det vill säga dobbel) så sker detta främst via poker (i någon form), där ibland ganska ansenliga summor kan byta hand. Då ofta via externa aktörer (så som vänner och dylikt) som ser till att betala och inhämta skulder. Denna form av spel är av naturliga skäl ofta en källa till konflikter, vilket har föranlett Kriminalvården att företa det synnerligen infantila och ineffektiva greppet att förbjuda alla typer av kortlekar (även helt andra spel som innehar formen av ett dylikt kort); självklart har detta enbart lett till ökad frustration bland fångarna och att denna typ av dobbel enbart har förflyttats till betting (till exempel genom vadslagning på fotboll).

Problem

Föreligger det då någon typ av problematik kring den typen av spel som inte är dobbel? Jo, en realitet i fängelset är ju att många fångar lider av olika neurologiska och sociala problem och kanske inte alltid har haft den bästa tillgången på verktyg för konflikthantering. Ur det perspektivet är det fullkomlig galenskap att alla de spel som Kriminalvården gör tillgängliga för fångar är konfliktspel, där en part vinner och den andra förlorar. Detta leder till att vänskapliga spel tidvis kan bli väldigt hätska, särskilt när prestige står på spel. Likaså är ett annat problem att Sverige har extremt långa häktestider (än så länge obegränsad, så du kan sitta flera år utan att ha nått domstol), under tiden i häktet sitter fången 23 timmar/dygn på sitt rum, utan kontakt med andra fångar eller med utsidan. Denna tid är såklart extremt påfrestande för många personer och utloppen för lättnad via spel är i stort icke existerande.

Lösning

Finns det då några sätt att lösa dessa problem? JA! Konfliktspelsproblematiken löste jag själv (med hjälp av vänner/familj) genom att få inskickat ett samarbetsspel, där spelarna lär sig att arbeta tillsammans mot spelet (istället för mot varandra). Detta har hittills varit väl uppskattat av medfångarna (även om processen att förmedla de tyngre reglerna tar lite tid… vilket inte är ett problem då det är det enda vi har mycket av). Frågan om hur man skall tackla den förkrossande isoleringen i häkte kunde i mitt fall lösas via goda vänner som drog igång flera så kallade play by mail. Då man får ta emot och skicka klassisk brevpost så blev detta en räddning för mitt mående då det gav utlopp för kreativ mental stimulans samtidigt som man kände en social trygghet.

Spelkultur som väg ur kriminalitet

Hur kan du då bidra till att hjälpa folk ut ur ett liv av kriminalitet samtidigt som vi utökar vår hobby?

1. Har du (eller din förening) några gamla samarbetsspel som står och skräpar, skicka dem då till närmaste anstalt så att de kan bidra till att en fånge blir mer samarbetsinriktad istället för konfrontativ.
2. Skicka ett play by mail till en fånge som sitter i häkte (glöm inte att bifoga en returadress och ett kuvert med frimärke) så kan du genom spel få någon att må bättre och ge dem ett frö till ett annat liv.
3. Bibehåll kontakten och bjud in fången till spel efter deras straff. En av de stora skälen till att personer återfaller i brott är deras sociala umgänge (det är svårt att undvika brott om alla runt dig håller på med det). Din inbjudan kan vara en väg ut, att genom spel få andra vänner och således bryta en ond cirkel.

Spel och lek är viktigt i våra liv, både på utsidan och på insidan.

/Caliban

Skribenten önskar vara anonym eftersom denne fortfarande sitter fängslad.