Det är det andra namnet som ropas upp, “Jaquline Andersson!”. Först så förstår jag inte riktigt att det är jag, men jag går fram, kan inte låta bli att rätta, “det är Jack inte Jaquline”. Hand på läggs på den magiska kristallkulan. Den blinkar till i olika färger och jag känner allas blickar på mig, lärarna, de andra eleverna. Tillslut så stannar det på en färg, grönt. Jag vet inte riktigt vad det betyder men så säger en lärare: “Frejheim”. Mitt elevhem. Jag får en grön slips och sätter mig ner vid bordet med grön duk. Resten av eleverna delas in. Vi är sju vid bordet. En av dem har jag träffat innan, vi gick i samma grundskola. Tänk om jag vetat då att jag, liksom hon hade magiska förmågor, att vi skulle hamna på samma trollkarlsskola.
Bifrost var ett lajv i den värld som JK Rowling skapat i Harry Potter-böckerna. Dock utspelade det sig i Sverige och i nutid. För att eleverna ska lära känna varandra så har förstaårseleverna och några av lärarna samlats på en liten gård. Lajvet var arrangerat av Sverokföreningen Blodmåne. Förutom lärare och elever så fanns det även två spöken. Något som höjde stämningen mycket. De var helt vitklädda och vitsminkade och i skymningen när de gick utomhus såg de riktigt spöklika ut.
Frejheim, rörligt foto, precis som i böckerna.
Lajvet lyckades fånga atmosfären i böckerna, men kanske göra det lite mer realistiskt i vissa fall. Folk här vet mer om mugglarvärlden (mycket på grund av att vi lajvare ju trotts allt är mugglare) än i böckerna. Men mycket fanns där för att fånga stämningen. Saker som en stor skål med Jelly Beans i alla smaker (eller helt normala smaker som folk spelar på kan vara både goda och äckliga) och hur läraren i skötsel av magiska djur bjöd på ägg från någon form av magisk groda, hjärna från en stendrömmare som gjorde en smått hög eller svansar från något annat märkligt djur. Allt var egentligen mat från Asien men var väldigt roligt att fantisera det till annat.
Precis som i böckerna så fanns det elevhem på Bifrost, Odheim, Frejheim och Lokheim, uppdelade efter folks personlighet. Dessa kunde även få och förlora poäng. Trotts att jag och Felin var väldigt emot både elevhem och poängsystem så blev vi såklart glada när vårt elevhem fick mest poäng.
Lärarkåren
En av mina bästa upplevelser är när jag och min BFF på lajvet Felin smög oss ut i den förbjudna skogen, klädd i osynlighetsmantel. Jag kan berätta att det är förbannat svårt att gå i en skog, två personer under en mantel och dessutom hålla sig gömd om någon kommer nära. Skogen var nästan lite magisk även i verkligheten. En del som var extra förbjuden såg ut att vara planterad då det var höga buskar av bok, men samtidigt, vem skulle ha planterat och tagit hand om en bokklädd gång i en skog i Höör? Jag vet inte, kanske är det riktig magi. På väg tillbaka så kommer vi inte långt innan vi hör någon komma, lärarna. Vi lyckas gömma oss, men hör den ena läraren säga.
“Jag tyckte jag såg något.” Men sen gå rakt förbi och en annan muttra.
“Förbannande skog.” Detta höjer pulsen. Jag vet ju att de egentligen ser mig. Vi är inte osynliga på riktigt. Ändå i stunden glöms det bort. Efter det här så är vi äntligen på väg ut, men då visar det sig att det verkar vara fullt med folk som står vid skogens utgång. Så vi fick försöka ta oss tillbaka in i skogen, där vi mötte lärarna igen. Och tillslut ta en annan väg ut. Någonstans på vägen tappar dessutom Felin sin trollstav.
Jack och Felin, coolast i Frejheim
Förutom såna här händelser så skedde helt vanliga situationer. Prata om politik, både sådan som rörde mugglarvärlden och trollkarlsvärlden och båda, prata om droger, kändisar och fåniga namn på saker. Precis sånt som folk pratar om.
Felin hade dessutom ett band i lajvvärlden. Även om de inte var så bra än, eller ens hade färdiga låtar så hade de en bandtröja. Jag fick en! Namnet på bandet är Bäckahästens frustande avföda.
Av lajvets ca 30 deltagare så var majoriteten unga kvinnor. Något som är roligt att se. Dessutom var många förstagångslajvare men det märktes knappt. Kanske att inte alla tog för sig lika mycket som vana lajvare kan göra men samtidigt så är det kanske inte så konstigt att nya elever inte tar så mycket plats när de nyss anlänt på en skola. Lajvet var nybörjarvänligt med en värld som många redan känner till och tycker om och ett upplägg som ständigt gav möjligheter till spel. Det hände alltid något.
Det pratas redan om en fortsättning på lajvet, och jag hoppas så blir fallet. Jag åker gärna tillbaka och spelar samma roll igen. Få utveckla relationer och min karaktär. Så håll utkik hos föreningens hemsida eller Facebook om ni tycker att det här verkar ha varit något för er.
