Sextio heroiska amerikanska elitsoldater skickades för skydda ett sjukhus från 500 fientliga fiender. Under tre dagar höll de sjukhuset, men fienden var för stark. De sextio hjältarna var nere på femton och de skulle inte överleva natten (och rimligtvis inte stackarna i sjukhuset heller). Men under natten visade en av elitsoldaterna vägen när sjukhuspersonalen och de skadade tydligen kunde lämna sjukhuset utan problem. De resterande fjorton soldaterna lade sig bredvid de döda och blodet och sanden smörjde in i deras hud och gjorde dem heliga. När sedan de fientliga fienderna anföll i natten reste sig dessa heliga fjorton krigare från sanden och dödade alla fientliga fiender utan att de fientliga fienderna kunde se dem. De fjorton hade blivit spöken!
TLDR. CoD: Ghosts får Sten, Sax och Påse att verka vara en djup existensiell rysk generationsroman.
Ja, så börjar Call of Duty: Ghosts. En pappa berättar en historia ute i skogen i Kalifornien för sina två söner, men precis när sönerna börjar ifrågasätta pappan börjar världen gunga. Pappan inser direkt att det inte är en jordbävning utan ODIN, USAs superrymdvapen som har blivit övertaget. Pappan och sönerna lyckas ta sig ut från deras förort efter många quick-time events och en flashback till femton minuter tidigare då två amerikanska astronauter lyckas spränga ODIN i bitar efter att den onda Federationen hade tagit över rymdstationen.
Denna onda Federation kom till makten för några år sedan när oljefälten i Mellanöstern av någon anledning blev förintade och alla länder som behövde olja för att klara sig kollapsade (lite oklart här vilka länder, men jag gissar på Europa, Ryssland, Asien och Australien). Sydamerika bildade dock Federationen som snabbt invaderade och krossade centralamerika på sin väg mot USA (som då tydligen inte fick problem efter att Mellanöstern sprängdes i bitar).
Federationen anfaller alla södra stora städer i USA och försöker invadera, men USAs militära makt lyckas hålla dem borta och tvingade fram ett stopp på Federationens anfallskrig över ruinerna av Los Angeles, San Diego, Phoenix, Houston och Miami. Under de kommande tio åren utkämpar USA ett försvarskrig mot Federationen utan att komma en meter i någon riktning.
USA börjar få slut på allt och Federationen växer sig starkare för varje dag.
I detta mardrömsscenario spelar vi Logan, en av pappa Elias söner, som tillsammans med sin bror Hesh och hans hund Riley försöker hålla Federationen borta från USA. Vi skickas på uppdrag för att undersöka vad Federationen håller på med och upptäcker att dessa Ghosts som pappan berättade om fortfarande finns, och givetvis är pappan en ghost och har länge försökt få sina söner att också bli ghosts genom att utsätta dem för allehanda självmordsuppdrag som bara ett spöke kan överleva.
Plötsligt anfaller Federationen på riktigt igen och vi får reda på att en av pappas kollegor från förr tydligen har slutat vara ett spöke och nu jagar spöken. De båda sönerna, som nu blivit spöken, måste hitta denna Rorke som kollegan heter och gärna stoppa Federationens försök att bygga en egen ODIN, vid namn LOKI – ett rymdsupervapen som Federationen, till skillnad från det humanistiska landet USA, kommer att använda för att spränga sina fiender i småbitar.
Vi springer runt med dödskallemasker, vi har vår blodgrupp skrivet på märken på våra armar, vi har häftiga makapärer som en rörelsedetektor som ser skillnad på fiende och spöke, vi har en hund som kan bita halsen av vem som helst, och vi har framförallt en känsla av att det är bråttom och att vi, av någon anledning, är på rätt sida.
TLDR. CoD: Ghosts får Sten, Sax och Påse att verka vara en djup existensiell rysk generationsroman.
Det är skitdåligt. Karaktärerna är karikatyrer, till och med hunden Riley gnyr som bara en hund som vill ha uppmärksamhet gnyr när kulorna viner och de väldigt onda fientliga fienderna från Federationen försöker döda oss. Vi är uppe i bergen i sydamerika och hackar oss in i saker, vi är nere i stora städer i sydamerika och letar efter… well, något. Vi spränger en oljerigg uppe vid nordpolen som Federationen har där. Vi gråter lite när pappan dödas av Rorke och vi anfaller till slut Federationen med allt vi har, som tydligen är bland annat en stor stridsvagnsdivision, ett superhangarfartyg med stridsgrupp och tydligen förmåga att skicka en rymdfärja ut i rymden på kort varsel. Plus att vi såklart skiter i att göra vad våra befälhavare säger till oss mot slutet för att Rorke dyker upp. Ja det blir en uppföljare, och ja, både Rorke och hunden Riley lär vara med.
Aldrig får vi reda på varför Federationen gör som de gör. Vi vet inte vilka som styr Federationen, vi vet inte riktigt vem som styr USA heller för den delen. Eller hur världen fortsätter snurra för USA utan möjlighet att handla med resten av världen. Jag antar att USA fort som faan byggde upp egen produktion inom landets sargade gränser.
Men det är inte bara spelets historia som är dålig på gränsen till obefintlig. Grafiken är halvt jättebra och halvt skitfult. Jag spelar CoD: Ghosts på en gaming PC med bättre speccs än Xbox One men lite då och då ser det ut som om jag spelar Far Cry, ett trots att alla mätare står på elva.
Men kanske mest störigt är själva spelet. Eller brist på spel. I början av spelet ska vi följa efter pappa upp till vårt hus och framför mig har jag min bror Hesh som hela tiden skriker på mig att följa efter. Jag lyckas komma framför honom och tar mig upp till huset och inget händer. Jag kan inte öppna dörren. Jag kan inte gå runt huset. Bomber landar i bakgrunden men annars har allt slutat. Efter ett tags frustration går jag ner från huset och hittar Hesh som står och skriker på sin bror att det är bråttom och när jag kommer bakom honom springer han upp till huset och öppnar dörren jag nyss stod vid skrikandes ”HURRY UP LOGAN, THIS WAY!”.
Och så fortsätter spelet. Jag lär mig min läxa och ser till att alltid vara tre fyra meter bakom FÖLJDENNAPERSONFÖRATTKLARASPELET (FDPFAKS) så att inte spelet hänger sig. Lite då och då är det bråttom vilket jag inser för det räknar ner en klocka och jag kan inte längre röra mig normalt utan allt rör på sig som om vi gick i knäck. Lite då och då försvinner min FDPFAKS och massor med Federationssoldater dyker upp och skjuter på mig. Är det svårt duckar jag bakom en tunna och låter min FDPFAKS skjuta ihjäl alla ondingar och sedan börjar följa john igen. Lite då och då stannar FDPFAKS till framför en dörr och spelet blir slowmotion när jag försöker döda ondingar i slowmotion. Mest av allt sprängs saker, men gärna lite längre bort. Skyskrapan vi har dödat folk i exploderar på grund av anledningar och vi måste kasta oss ut från sjuttioelfte våningen och rycka i fallskärmssnöret i tid, läs trycka på X när spelet säger till oss att göra det. Annars får vi snällt göra om sekvensen tills vi lyckas trycka på X när spelet säger till oss.
Call of Duty: Ghost är helt enkelt en jävligt tråkig film med vissa inslag av ”Tryck på X” för att få se nästa del. Eller kanske inte tråkig, men så ryckt ur sin kontext att inte ens en Oscarsbelönad regissör kan göra något åt vilsenheten. Det är tyvärr en oscarsbelönad manusförfattare som ligger bakom historien vilket får mig att tro att Soderberg är en mycket bättre regissör än vad jag tidigare trott. (Det är Stephen Gaghan som skrivit spelets historia och som vann en oscar för manuset till filmen Traffic, som Steven Soderberg regisserade.)
Förutom att spela spelets kampanj, som tog fyra timmar enligt Steam, har jag också testat på multiplayer. Den delen av spelet är nog kompetent gjort. Jag sprang runt och levlade till 10 och fick lite vapen och perks längs med vägen. Det finns olika deathmatch-upplägg. Det är nog bra. Grafiken är inte lika dålig i multiplayer som i kampanj, men å andra sidan inte lika lysande.
Köp inte detta spel. Köp Far Cry 3 eller Crysis 2 och 3. De är bättre spel när det kommer till historia, grafik och spelbarhet. Och båda handlar om typ samma sak. Springa runt i snygga områden med militäriska vapen och skjuta på folk. Men Far Cry och Crysis gör det med en helt ok story, någorlunda realistiska karaktärer och med fokus på att det ska vara kul att spela, inte bara att man ska följa efter en FDPFAKS och trycka på X när spelet säger till dig.
