Det ganska maffiga civilisationsspelet Nations kom 2013. Nu har Spelkult testat den nedkokta versionen Nations: The Dice Game. För oss som inte är så uthålliga.
Fast att kalla Nations: The Dice Game för ”nedkokt” är nästan en underdrift. Det här är nog så hårt man kan banta ett spel av den här typen utan att det tynar bort fullständigt. På bara fyra rundor/epoker ska vi ta oss igenom hela världshistorien, och spelet är över på ungefär en halvtimma. Det är imponerande och ganska unikt att kunna göra ett spel på det här temat som är så lätt att lära sig och ändå har kvar en viss komplexitet.
Varje spelare får ett eget spelbräde, en ”nation”. De har olika namn och färg men är annars identiska. På brädet finns utrymme för fem byggnader, en rådgivare och ett påbörjat underverk. I var och en av de fyra epokerna slumpas ett antal brickor ut på ett gemensamt bräde; dessa är tillgängliga att köpa. Brickorna finns i fyra olika färger och symboliserar byggnader, rådgivare, underverk samt kolonier. När det är din tur väljer du mellan att köpa en bricka och placera den på din nation (eller bredvid, om det är en koloni), slå om ett valfritt antal av dina (oanvända) tärningar eller bygga färdigt ett redan inköpt underverk, som då flyttas bort från brädet och läggs vid sidan av. I varje epok slumpas också ett ”mål” – en viss mängd mat och svärd som spelarna ska ha för att få en viss mängd poäng.
Tärningarna är förstås motorn i hela spelet. På dem finns symboler för resurserna guld, svärd, mat, sten och böcker. I början av varje ny epok slår du alla dina tärningar och sedan väljer du hur du vill använda de symboler du fått upp; köpa brickor (guld eller svärd), bygga underverk (sten) eller spara dem till slutet av rundan då du behöver ett visst antal ”mat”, ”svärd” och ”böcker” för att få poäng.
I spelet finns också runda markörer, som du får tillgång till genom att köpa rådgivare eller kolonier eller genom att bygga färdigt underverk. Det finns markörer som låter dig slå om dina tärningar, medan andra fungerar som en extra tillgång till de resurser som du annars får från tärningarna. De tärningar och markörer som du har använt placerar du i din ”nation”, och de tärningar som du inte använt kan du slå om – så länge du har en markör som låter dig göra det. I slutet av epoken får du tillbaka alla dina tärningar och markörer.
Du börjar spelet med en basuppsättning på fem vita tärningar som har en jämn fördelning av de olika resurserna, och varje byggnad du köper låter dig uppgradera till fler eller bättre tärningar som är specialiserade på olika resurser: Rött ger i första hand fler svärd, blått ger böcker och sten, gult ger mat och guld
När du spelat ett par gånger och börjat få en känsla för vad som ger poäng kan du göra en ungefärlig strategi och försöka planera vad du vill satsa på och vad du ska strunta i. Mycket pengar ger dig större möjligheter att välja vilka brickor du vill köpa framöver, men fler svärd, mat och böcker ger dig mer poäng. I slutet av spelet kan du vilja ha rejält med sten, då den sista rundans underverk kräver uppåt sju sten för att du ska kunna bygga färdigt dem.
Det som kan upplevas som negativt med spelet är att vilken strategi du än väljer, är du i slutänden ändå i tärningarnas våld. Om du vill och kan slå om dina tärningar så tappar du en hel runda, och kanske får se just den brickan du ville köpa snappas upp av en annan spelare. Risken är faktiskt ganska stor att du inte kan göra något alls när det väl är din tur. Det finns en möjlighet att använda två valfria tärningar som om de vore en mat, guld eller sten, vilket ibland kan hjälpa dig ur knipan, men det är ju smärtsamt.
Det gäller att hitta bästa möjliga väg framåt utifrån förutsättningarna som tärningarna ger dig. Men om någon annan har turen att få mycket guld i första epoken, och därför kan köpa de bästa brickorna, och därför får fler tärningar och mer resurser till kommande epoker, samtidigt som du själv blir sittande med en hög med sten, då har du inte mycket att sätta emot. Du har dessutom bara tre epoker på dig att komma ikapp, och det är inte mycket!
Om du inte gillar spel som till stor del baseras på tur, och om du rentav är en sådan där typ som kan bli sur och otrevlig om inte tärningarna beter sig som du vill, då ska du nog undvika det här spelet. Jag tycker också att det saknar variation – både spelarnas nationer och brickorna som finns att köpa är för likartade.
Nations: The Dice Game är lätt att lära sig och snabbt att spela. Men för min smak är spelet alltför hårt nedbantat för att ge någon riktigt känsla och alltför slumpartat för att vara särskilt intressant.
[bgg id=157809]
[boardgamepricebox id=13420 destination=SE currency=SEK stock=Y]
