King of Tokyo är troligtvis de flesta redan bekanta med. Det är numera att räkna som en klassiker, som de flesta brädspelare antingen äger eller i alla fall spelat.
Skapat av ingen annan än spelgurun Richard Garfield redan år 2011. Även känd för andra omåttligt populära spel som Magic: The Gathering, Roborally, Netrunner, Bunny Kingdom, KeyForge,Vampire: Eternal Struggle, The Great Dalmuti och Star Wars: Trading Card Game.
King of Tokyo är ett enkelt och snabbt spel där varje spelare gestaltar ett gigantiska monster som slåss och raserar stan för att tävlar om att, som namnet avslöjar, bli kungen av Tokyo.
Spelmekaniken kan närmast liknas vid Yatzy där spelarna slår sex tärningar och med två omslag ska samla kombinationer för att skada sina konkurrenter, läka sina egna skador, samla energi för att köpa uppgraderingar eller direkt samla vinstpoäng. Det får bara plats ett monster i stadskärnan och den som står där inne får möjlighet att skada alla andra utanför staden, medan det monstret också får ta emot stryk från alla andra spelare. Det är också genom stadskärnan som monstren kan samla på sig vinstpoäng, men samtidigt så blir de mer sårbara då de inte tillåts läka sina skador så länge de stannar kvar i centrum.
Därför handlar det både om ett tärningsspel och ett spel om risktagning.
Vad är då nytt med denna Dark Edition?
Allt är betydligt mörkare så klart. Inte bara ljusmässigt utan även tonen på illustrationen är mörkare och mindre gullig än vanliga utgåvan. Det känns som att de gått på ett mer skräckbetonat utseende.
Däremot så var jag lite oroad för att det skulle vara svårare att se och urskilja korten om nu allt var mörkare, men där har de istället kompenserat genom att överförtydliga färger likt neonfärger. Stilen påminner om Frank Millers bildkonst.
Men det är inte bara utseendet utan komponenterna som uppgraderats till en lyxvariant av King of Tokyo. Borta är energikuberna och istället finns det blixtar. Tärningarna är större och halvtransparenta med mysig frostad finish och spelbräde och spelkartong har en läcker vinylaktig yta. Sedan tillkommer det nya komponenter till Wickedness-delen.
Regelmässigt är allt detsamma förutom nytillskottet Wickedness. Wickedness är en egen mätare, där man ungefär som med energikuberna kan använda sin Wickednesspoäng för att köpa nya förmågor. Wickedness är förmågor som ofta är kraftfullare än vanliga energiförmågor. Tre 1:or på tärningarna ger spelaren två Wickednesspoäng, tre 2:or ger ett poäng medan tre 3:or inte bidrar till någon Wickedness alls.
Detta medför att man nu motiveras till att behålla även de minst önskade tärningsresultaten som ettor och tvåor. På ett sätt balanserar det ut ett annars väldigt slumpmässigt tärningspel något. Till skillnad från Power Up-expansionen som tidigare recenserats av Spelkult som väldigt “derpig” just för att den expansionen ökade kaoset ännu mer i ett redan väldigt kaotiskt grundspel.
Just därför kan jag tänka mig att Wickedness är något som man alltid skulle kunna spela med, som medför något positivt till spelet och något att göra även när man bara får tristare tärningsresultat.
Slutsats
På det stora hela tycker jag att King of Tokyo: Dark edition är en bättre utgåva än originalspelet. Grafiken är så klart en smaksak, men den stör mig inte. Däremot är uppgraderingen av spelkomponenter och det nya regeltillskottet otvivelaktiga förbättringar av spelet.
Frågan är bara om de är 130 kronor bättre om man jämför priserna på spelen på Bradspelspriser? Det kan bara ni själva svara på.
