Det är inte lätt att skapa ett barnspel som både uppskattas av barn och åtminstone uthärdas av vuxna. Men Lagoonies är så pass smidigt och snabbt, och charmigt designat, att det fungerar som ett riktigt familjespel.
I Lagoonies ska spelarna leta efter så kallade vattenälvor (ser mest ut som gröna fiskar) som döljer sig bakom välvda linser. Linserna förvränger bilden och gör att det inte är helt enkelt att hitta rätt vattenälva.
Spelet är uppbyggt i två nivåer. Att sätta upp delarna är lite pilligt och kräver hjälp av en vuxen, åtminstone första gången. I varje runda slår en av spelarna en tärning och vrider den undre skivan, som innehåller lösa brickor med vattenälvor, så många steg som tärningen visar. Sedan kollar man i ett “fönster” vilken typ av vattenälva man ska leta efter i just den här rundan. På den övre skivan finns hål, och dessa är täckta av konvexa linser. Alla försöker samtidigt att kika genom linserna och leta efter rätt vattenälva. När du tror att du hittat en, markerar du den linsen med din spelmarkör, en mjuk stjärna. När alla har valt, får den spelaren som slog tärningen börja lyfta upp sin lins och titta efter om någon bricka med rätt vattenälva verkligen finns där under. I så fall fiskar spelaren upp den. Det är då också tillåtet att knuffa omkring brickorna, och på det sättet kanske sabotera för någon annan.
Det finns många fina detaljer, till exempel bläckfisken i mitten som man vrider på för att få fram en bild av vilken vattenälva man ska leta efter, och att alla vattenälvorna har namn – något jag som vuxen tyckte var oviktigt, men som spelar stor roll för barnen! Det visade sig också att det är lättare att säga “nu ska vi leta efter Al” än att säga “nu ska vi leta efter den där med mustascher”. Bilderna på vattenälvorna är söta, och det märks att barnen tycker det är kul att kika efter dem genom de vattendroppsformade linserna.
Att alla ska leta samtidigt kan leda till problem om alla barn kastar sig fram över brädet på en gång, eller om två barn vill “tinga” samma lins. Det kan också bli bråk om en spelare lyckas förstöra för en annan. Men överlag är spelet så pass roligt och spännande i sig självt, åtminstone för mindre barn, att det inte blir fullt fokus på att vinna eller förlora. Det finns en “elak” variant av spelet där du kan förlora alla dina brickor om du råkar hitta den sura vattenälvan. Den bör nog bara spelas med barn som klarar att hantera en sådan besvikelse.
Har du klumpiga vuxenfingrar eller om synen inte är var den en gång varit, har du helt klart en nackdel i det här spelet. Men det kanske är rättvist att barnen har en fördel för en gångs skull. Det är synd att spelet inte utmanar tanken – som vuxen hade jag gärna sett något klurigare inslag. Men det är ändå uppskattat av barnen, som också kan spela det tillsammans med mindre spelvana släktingar. Till skillnad från många andra barnspel behöver du som är vuxen inte dö av tristess under spelets gång, och det är en verklig fördel!
[divider]FAKTA[/divider]
Utgivare: 999 Games / Kosmos
Konstruktörer: Jens-Peter Schliemann och Bernhard Weber
Rekommenderad ålder: 5+
Antal spelare: 2-4
Speltid: ca 20 minuter
