Du vaknar upp i en sjukhussäng, övergiven. Du är Rick Grimes. Som i och för sig mer ser ut som Pinocchio. Du ska fly från ett sjukhus. Inget händer, förrän du närmar dig utgången. Då blir du lite jagad av zombies. Inget av det är spännande. Banan är slut. Nästa bana. Du är på en farm. Med en massa annat löst patrask. Nu ska du kuta på morgonmöten, äta frukost, lunch och middag, och inte glömma bort att svabba lik eller tvätta kläder mellan varven… Låter det spännande? Det är det inte. Inte alls faktiskt. Vad tänkte de? “Det är ju sjukt coolt att tvätta kläder!” Jag fattar inte.
Jag gissar att ni som älskade originalet kommer vilja spika upp mig på ett kors efter den här recensionen. Så ni groupies kan sluta läsa nu om ni vill behålla ert gyllene skimmer över det som är The Escapists. Jag kommer inte vara snäll. The Escapists: The Walking Dead är mediokert – som bäst. Originalet The Escapists, som i sin helhet utvecklades av Chris Davis (Mouldy Toof), blev en indiesuccé. Spelet som gick ut på att fly från fängelser i en 16-bitsmiljö slog igenom och sålde bra i alla format det släpptes till. Succé kräver som bekant fortsatt succé och utgivarna Team17, som hittade Davis verk, ville såklart gjuta guld på vågorna. Resultatet blev The Escapists: The Walking Dead. Tyvärr blev det, precis som titeln hintar om, mer dött än levande. Allt som gjorde originalet bra har här förvanskats till något helt meningslöst. Tanken var klassiskt korkad. “Vi har ett bra spel som folk älskar. Vi tar en bra TV-serie som folk älskar. Voila!” Kanonsuccé. Eller inte. Ingen tycks ha reflekterat över vad en sammanslagning av olika utgångspunkter eller skild dramaturgi skulle göra med konceptet. The Escapists byggde på en längtan efter frihet, som successivt byggdes starkare genom allt större murar och hinder. Du tog en risk så fort du satte igång din flykt och i vägen för din frihet stod alerta vakter och allsköns tekniska och fysiska barriärer. Du var tvungen att iaktta, planera och iscensätta. Originalet blev en succé. Korsningen med The Walking Dead, som jag tycker är en utmärkt serie, förstör allt det där. Du behöver varken iaktta eller planera. Och iscensättandet är trist.
Vad tänkte de? “Det är ju sjukt coolt att tvätta kläder!” Jag fattar inte.
Annars är det sig likt originalet. Planen är att ränna runt och leta efter delar och recept över saker som du kan tillverka för att ta dig framåt i handlingen. Du har som vanligt för liten inventory för att det ska vara smidigt. Lägg därtill att det är random spawn på delarna, så processen blir extra jobbig varje gång du vill spela igen (varför du nu skulle vilja göra det). Du måste dessutom passa dig för zombisar. Rätt ofarliga och snälla zombisar. Som bara blir farliga i trånga utrymmen – som du väldigt sällan befinner dig i. Det största hotet de utgör är att i textruta väsa ur sig “UUGH!” och tvinga dig att vänta innan du söker igenom diverse behållare du hittar.
Storyn är bedrövlig, särskilt om du gillar The Walking Dead, för det här spelet känns aldrig som serien. Gameplayet är spänningslöst letande med strider som jag inte ens vill nämna. Allt är i delar också påjagat av en tickande klocka, som gör att du stressas att fort göra saker som aldrig är roligt, istället för att utforska eller ni vet, få handlingen att föras framåt.
Grafiskt försöker det vara gulligt. Jag tycker det känns som ett grått och sämre Harvest Moon. Eller ett ännu sämre The Legend of Zelda (fast utan balanserade fiender, genialiskt uppbyggd karta och intressant karaktärsutveckling)
Förlåt, men nu orkar jag inte längre. Jag har redan skrivit fler ord än det här spelet förtjänar. Lova mig att aldrig spela det. Eller prata om det. Spela originalet istället. Eller titta på The Walking Dead. Låt det här spelet ha vandrat klart. Sätt en skyffel i dess mjuka pannben och låt det dö.
Grimes inspirerar. Bara omgivningen är tråkigare…
