Fyra personer, under tre generationer. De är vänner och två par. En stuga, eller tre. Det händer samtidigt, men ändå inte. Människors problem, är de samma livet ut? Kommer allt att vara det samma?
Jag har under lång tid varit nyfiken på blackbox-lajv och därför såg jag till att bege mig till Malmö för att vara med i lajvet the kick inside skrivit av Martin Rother-Schirren and Kristoffer Lindh. Lajvet arrangerades av blackbox Malmö. En organisation som sätter upp den här typen av lajv i Malmö. Lajvet handlade om fyra personer under tre faser i deras liv. När de är tonåringar, i yngre medelåldern och strax efter pensionen. Det är Agnes, Marcus, Olivia och Thomas. Som tonåringar har de ännu inte helt funnit varandra. De är nära vänner och på väg att bli mer. Senare är de gifta Agnes med Marcus och Olivia med Thomas. När de är kring 30 så har de jobb och barn som är huvudfokus i sitt liv. Agnes och Marcus har fått barn, en välkommen olycka. Olivia och Thomas däremot har stora problem med det och Olivia får gå på hormonbehandlingar för att det ska kunna bli något. När de blir äldre så är det snarare Marcus och Agnes som verkar ha problem. Marcus har dragit sig undan för att skriva sina memoarer men har inte kommit mer än några rader.
Ett blackbox-lajv kräver mycket av fantasin. Stugan är markerad med tejp på golvet så det går att se var de olika rummen är. De olika tiderna händer samtidigt, så samtidigt som det går att höra vad ens andra jag säger så går det ju inte att spela på det direkt, men däremot kunna baka in det i sin egen berättelse. Det blir nästan en liten drömsk stämning. Speciellt i slutet när vi fick prata med alla, även våra jag i andra tider. vilket blev väldigt spännande. Jag fick spela Marcus som tonåring. Vilket var lite av en utmaning då han skiljde sig väldigt mycket från mig själv som tonåring. Marcus är en kille som inte direkt har några poblem. Livet flyter på och han har gott självförtroende och är nog tyvärr även lite av en sexist. Nog har han ett problem i att han är kär i båda sina tjejkompisar och att en av dem Olivia verkar få i hop det med hans bästa killkompis Tomas. Trotts det tar han det med ro, han kommer ändå att lyckas få någon tjej tillslut. Det är helt enkelt en ganska bekymmerslös tillvaro. Mina problem blev mer i relationen till de andra. Hur tröstade jag tjejen jag gillar för att hon tror att den andra tjejen jag gillar inte vill vara hennes kompis. Hur gör jag det här utan att direkt prata om känslor eller avslöja mig själv för mycket?
Lajvet gav även möjlighet att i bland bara iakta de andra och ställa sig utanför. Det gick även att hålla monologer. Det kan tyckas lite rörigt med flera saker som händer samtidigt och tre personer som spelar samma karaktär. Men det löste sig, det flöt på och var otroligt häftigt. Jag har bett en av deltagarna Signe Hornborg att säga något om sin upplevelse.
“The Kick inside var mitt andra blackboxlajv någonsin, och jag var nervös inför spelet. Men jag kände att jag kom in i rollen och konceptet snabbt; luddigt som det var så var det ändå mer “begripligt” än min förra b.b-upplevelse. För mig handlade lajvet om detta att man aldrig någonsin vet vad som kommer hända, om ett år, om 30. Man vet ingenting om framtiden. Man kan tro att nån inte ser en som mer än en vän, och vara gift med personen 15 år senare. Man kan tro att saker är omöjliga, eller att allting är kört, och 30 år senare nöjt se tillbaka på hur bra allt blev. För mig blev det temat; varandets oförutsägbarhet. Min roll (medelålders Olivia) var nog den mörkaste och sorgligaste av rollerna, då jag fick spela en roll som önskar sig barn mer än allt, men inte verkar kunna få dem. Hon är bitter, frustrerad, desperat och förkrossad, och så fruktansvärt rädd. Hon kan inte kommunicera med någon av de andra ( i min tolkning), vilket gjorde att det blev mycket introvert och monologartat spel för min del, och de konversationer jag hade med de andra var arga och anklagande. Jag har nog aldrig spenderat ett lajv med att vara så intensivt och konstant arg förut. Det blev en häftig upplevelse, men också en lättnad när spelet väl var slut.”
Innan lajvet fick vi även göra några uppvärmningar. dels en för att känna på kroppen. Hur ändras sättet att gå eller stå beroende ålder. Något som kan vara bra för att bättre känna på sin roll.
En annan uppvärmning var att stå med sin partner och hålla varandras händer. Där fick vi lära känna den andras händer, riktigt ordentligt med slutna ögon. Efter det så flyttades vi ut i rummet där vi med slutna ögon skulle hitta vår partner igen, bara genom att känna på varandras händer. Det blev väldigt intimt, men inte för intimt och det fungerade verkligen.
Det här var en rolig och annorlunda upplevelse och jag hoppas på att uppleva fler lajv av den här typen i framtiden.
