2003 köpte InXile:s grundare Brian Fargo rätten till Wasteland och deklarerade att han ville återinföra spelet som lade grunden till Fallout-serien.
2009 rekryterade man Fallout-skaparen Jason Anderson som kreativ ledare för Wasteland 2.
2014 gick man ut med en Early Acess och 2015 släpptes samma spel på PS4.
När Fallout släpptes av Interplay på 90-talet var utvecklarna öppna med att de plockat mycket inspiration från det tio år äldre Wasteland från samma publicist. Denna spelserie skulle lyckas så bra att man får anta att man ansåg att det inte fanns anledning att utveckla vidare orginalspelet.
Wasteland 2 är ett klassiskt rollspel som förvaltar den gamla härliga isometriska rollspelstraditionen. Du ser alltså ditt egensamansatta gäng snett från ovan och navigerar i röstkompletterade textmenyer. På konsol är upplevelsen att navigera i menyerna sådär och även om röstskådespelarna gör ett övertygande jobb så fattas det mycket röstinläsningar. Man har lagt mesta krutet på de viktigaste NPC:erna och uppdragen, särskilt i spelets början och det märkt på många sätt att det är ett lågbudgetspel man har i sin hand.
Men det förlåts ganska snabbt. För inte bara är den postapokalyptiska inramningen uppslukande, berättelsen är också engagerande och trots sitt ganska smala upplägg där du i princip inte kan göra annat än att fortsätta spela rollen av de nobla väktarna du inleder som så möts du av fantasifullt utmålade miljöer som var och en har en egen historia att överväldigas av. Det turordningsbaserade stridssystemet känns också igen från 90-talet och trots sin enkelhet så fyller det sin funktion.
På det hela är Wastelands ett 90-talsrollspel i undergångsmiljö på stereoider. Gillar man genren kommer man att mysa i många timmar, men är man den rastlösa typen som vant sig vid den senaste teknikens svulstighet så kommer man troligtvis att kräkas av leda, särskilt som det förekommer en hel del buggar trots åtskilliga uppdateringar.
Är man inte den rastlösa typen så kan tilläggas att crowdfundingen till Wasteland 3 precis avslutades, men att man fortfarande kan chippa in sin del för att få sina förväntningar uppfyllda.
