Recension: The Great Perhaps

The Great Perhaps är ett ryskt pusselspel med postapokalyptiskt tema. Spelaren tar på sig rollen som en kosmonaut som legat nedsövd medan jorden gick under. När han kommer tillbaka till jorden finner han en lykta med vilken han kan förflytta sig genom sin nutid och dåtid. Det är genom den här mekaniken som pusslen löses. Det gäller att hitta rätt objekt och flytta det rätt, och att dessutom hoppa genom tider vid rätt tidpunkt för att undvika faror.

Pusslen är inte särskilt svåra. Ofta finns det bara en uppenbar lösning. Ta ett objekt och använd det. I bland krävs det dock lite mer tankeverksamhet, men jag fann aldrig att det var svårt. Det är synd, jag hade gärna haft lite mer utmaning. Det svåraste för mig var att jag ibland misslyckas med att flytta mig rätt i tiden. Att jag av misstag hamnar på ett ställe som är farligt i fel tid. Eller ännu värre, dog för att ett monster eller soldat dök upp utan att jag egentligen hade en möjlighet att veta att den var där. Det skapar en frustration som egentligen inte väcker viljan att klara utmaningen och spela vidare. Det gör mig mest irriterad.

Ödelagd sovjetisk storhet.

Spelet har en trevlig grafik, och det känns ovanligt att vara i en storslagen sovjetisk miljö. För det känns mer sovjet än nutida Ryssland. Röda flaggor med hammaren och skäran, storslagna målningar och statyer. Det är en estetik som tilltalar mig och jag tycker även om den tecknade 2D grafiken.

Spelet är precis lagom långt. Det berättar sin historia utan att dra ut på det. Det är dessutom inte helt förutsägbart vilket jag uppskattar. Ibland önskar att vissa saker hade fått bli ordentligt etablerade i storyn innan det dyker upp. Det blir ibland lite platt. Jag tror att det hade kunnat utforskas mer av sin story. Jag vill få en förklaring till varför jorden gick under. Mer än jag är intresserad av kosmonautens vilja att på något sätt kunna rädda sin fru och barn. Jag kan uppskatta ett mysterium, och att jag får tänka själv och skapa teorier, men då behövs det presenteras på ett annat sätt än The Great Perhaps lyckas med.

Kanske förlorar även spelet lite på sin engelska dubbning. Det finns främst två röstskådespelare, kosmonauten och AI:n som han tagit med sig från skeppet. Kosmonautens röstskådespelare lyckas inte helt fånga de känslor som borde ligga bakom orden han säger.

Lyktan kan användas för att se de två tiderna samtligt, eller flyttas mellan dem.

The Great Perhaps är ett trevligt litet spel. Majoriteten av speltiden var jag underhållen. Jag hittar även några få påskägg för populärkultur, bland annat ett för Doctor Who, vilket kanske inte är förvånande i ett spel om tidsresor, men som likväl gjorde mig glad.

Slutligen, jag har i den här recensionen valt att kalla rymdfararen för en kosmonaut, detta för att han är ryss, men i spelet kallas han astronaut, det tycker jag är tråkigt. Trotts det kan jag rekommendera spelet för den som är sugen på ett litet pusselspel i postapokalypsen. Det är inget storslaget spel, men värt att lägga lite tid på.

Fler berättelser
Game On 2.0 – världens största dataspelsutställning