När Worms dök upp till PC för drygt 20 år sedan slog titeln ner som en bananbomb från klar himmel. Med mycket humor och galna vapen var spelet perfekt att dra igång när en samlat ihop ett gäng polare efter skolan. Efter en lång rad titlar och utflykter in i den tredje dimensionen är serien nu tillbaka där den en gång började med Worms W.M.D.
Om du inte spelat något av de tidigare spelen så är konceptet ganska enkelt. Varje spelare har ett lag med maskar som placeras ut på en slumpgenererad bana. Spelarna turas om att förflytta en av sina maskar och utför attacker tills bara ett lag är kvar. Det som är nytt för denna titel är:
Fordon: I spelet finns det tre fordon, en mech, en tank och en helikopter. Mechen har ett kraftfullt knytnävsslag som kan sända maskar halvvägs över banan, helikoptern är bestyckad med en kulspruta och tanken skjuter splittergranater. Gemensamt för alla tre fordon är att de jämfört med maskarna lätt tar sig fram över terrängen.
Fasta vapensystem: På banan slumpas det ut några fasta kulsprutor, mörsare och liknande. Ett fast vapen på en höjd kan innebära ett enormt taktiskt övertag, i alla fall för stunden. Både de fasta vapnen och fordonen kan nämligen tas över av motståndaren under dennes tur, så ofta får en smaka på sin egen medicin om en inte lyckas sätta sig i säkerhet.
Crafting: Liksom tidigare dyker det upp lådor med nya verktyg och vapen mellan spelets rundor. Det som är nytt är att du kan plocka isär vissa vapen och kombinera olika delar för att skapa nya kraftfulla attacker. Detta kan du dessutom göra under motståndarens tur för att inte ödsla av den värdefulla tiden under din egen runda.
Interiörer: På banorna finns byggnader med interiörer som både maskar och fordon kan ta sig in i. Befinner du dig i en byggnad har du ett taktiskt övertag då det är lättare att anfalla från en byggnad än tvärtom.
Förutom lokal multiplayer finns som väntat möjligheten att spela online. Det som förvånar mig en aning är möjligheten att spela rankade matcher. Kontrollen över maskarna har alltid varit lite halvtaskig och spelets kaotiskt slumpartade natur bidrar till många humoristiska händelser. För en fredagkväll i soffan bidrar det till spelets känsla och det känns som om en del av spelets natur går förlorad om förutsättningarna utjämnas till den punkt där bara ren skicklighet avgör utgången.
Sammantaget är spelet precis lika kaotiskt och tokroligt som en kan vänta sig. Lika ofta som jag får in en perfekt träff på fienden klantar jag mig ordentligt och skadar mina egna maskar. Gång på gång skrattar både jag och de andra spelarna i soffan högt över vad som händer på skärmen och spelet bär på samma charm som originalet hade för tjugo år sedan.
