Adam’s Venture

Adam är en stor äventyrare, åtminstone enligt sig själv . Lite sanning ligger det bakom då han just nu är på väg att upptäcka den för längesedan glömda vägen in till Edens lustgård. Frågan är om det är något som bör upptäckas och om företaget som anställt honom verkligen har rent mjöl i påsen. 

Adam’s Venture Chronicles av Vertigo Games är en samling av tre spelepisoder som handlar om äventyraren Adam Venture och hans följeslagare Evelyn. De dras in i sökandet efter Edens lustgård och kung Solomons tempel. I den här utgåvan från 2015 är alla delar samlade. Första delen kom redan 2009. Jag skulle klassa spelet som utforskar matinéäventyr, alltså i samma anda som Tomb Raider och Uncharted. Uncharteds stora popularitet kan nog ha legat till inspiration för spelet då Uncharted kom 2007. Den största skillnaden mellan Adam’s Venture och de två jag nämnt ovan är att det här spelet utspelar sig på 20-talet och saknar våld. Två saker jag tycker är till spelets fördel. Framför allt det att det saknar våld och i stället helt fokuserar på att lösa pussel, klättra och utforska . Det har aldrig känts helt realistiskt för mig att i Uncharted helt plötsligt stöta på en massa inhyrda henchmens som hjälten helt sonika mördar.

Den första delen är den jag gillar minst. Den är ganska kort, pusslen för lätta och det är ingen variation i miljöerna. Det är endast en del av ett tempel och inget mer än det. De andra två delarna är bättre. Pusslen är svårare och ger en utmaning, speciellt för de som inte är så bra på matte. Miljöerna här är även mycket mer varierande då de sker i flera länder och både ute och inne.

Grafiken i Adam’s Venture har en del att önska, speciellt med tanke på vilka andra spel som kom ut samtidigt. Det ser inte ut att vara från 2009 utan några år tidigare . Det går inte att vara för hård mot ett indiespel, det har trots allt inte haft samma budget eller stora antal människor som arbetar med det som ett AAA-spel. Dessutom tycker jag att mycket av miljöerna ser helt okey ut och är ganska fina. Problemet är människorna, som ser konstiga ut. Det är något med axlarna som känns för uppdragna och får speciellt Adam att se ut som om han skulle behöva en rejäl massage. Värst är ögonen och animationerna. Två saker som går in under Uncanny Valley.

Jag stöter på ganska många glitchar och  buggar. De flesta är egentligen inget problem. Det finns lustiga som när Adam går som en pingvin några sekunder, eller när han fortsätter klättra upp för en steg trots att den tar slut, upp i skyn till molnen. Det finns irriterande, som när golvet försvinner och gör det svårare att orientera sig. Sen hände det mig vid flera tillfällen att pusslen fick buggar och jag var tvungen att ladda om.

Det största problemet jag ser i spelet är  karaktärerna.  De är dåligt skrivna. Jag tror att Adam ska föreställa rolig, men det är han inte. Han påstår sig själv vara en stor fantastisk äventyrare, och även om storhetsvansinne kan vara roligt, så görs inte det här bra. Inte heller försöken till metahumor kan jag uppskatta. Adam och Evelyn ska även föreställa kära, tror jag, kanske. Det finns dock ingen kemi mellan dem. Evelyn är mest trött på hans fasoner och han försöker mest vara lustig och driva med henne på ett uttjatat och sexistiskt sätt. Lika så är de andra karaktärerna trötta stereotyper som inte är det minsta intressanta. Röstskådespelarna imponerar inte heller, men det är kanske inte konstigt när deras manus är dåligt.

Jag måste prata mer om sexismen, för den stör mitt spelande enormt. Under Adams första konversation med Evelyn skämtar han till det och påstår att alla lådor med mat och material till utgrävningen är hennes smink.  Han vägrar även låta henne köra bil, för det är mansgöra.  Vilket leder till ett nytt försök av spelet att vara roligt, nämligen det att Adam själv är en dålig förare. Det gör det inte bättre. Det stärker bara stereotyperna av att män är stora barn som är ganska korkade och inte klarar av lätta saker och att kvinnor är tjatiga och utan humor.  Evelyn faller även i kategorin meningslös sidekick. Hon bara står där medan Adam gör allt. Det här är det enda som första delen gör bättre, då hon faktum inte är på plats utan kommunicerar med Adam genom en radio. Vilket gör att hon inte upplevs som lika värdelös. Hon blir även en typisk damsel in distress, tjatigt, gjort och tråkigt.

Spelet kretsar kring kristna,eller snarare Abahamitiska myter. På vissa ställen ska det pusslas med bibelverser eller ålder på Solomons söner.  Spelet skulle kunna användas i skolan för undervisning i både matte och bibeln med fokus på Edens Lustgård och Kung Salomon.  Det är dock inte något som sticker i en öga och är egentligen inte konstigare än Nathan Drake letar efter Shambala eller Eldorado.

Jag vill slutligen säga att jag inte hade direkt tråkigt när jag spelade. Det tog mig tre kvällar att klara, en för varje del. Längre hade känts uttjatat så jag tycker längden är bra.  Det var lagom klurat, i bland lite för klurigt. Om man bortser från problemet är det ett spel som inte sticker ut, varken som för dåligt eller för bra. Ett mediokert spel. Handlingen är inte förvånande men skiljer sig från många andra av den här typen av spel genom att huvudpersonerna inte är giriga. En ganska skön omväxling.

Sammanfattningsvis. Adam’s venture är ett mediokert äventyrspussel som kretsar kring Abrahamistisk myt. Det är i genomsnitt lagom utmanande och skippar onödigt och orealistiskt våld till förmån för pusslande.  En annars okey historia förstörs av dåliga karaktärer och sexism. Grafiken är sådär och spelet buggar en del. Det lämnar mig inget i slutändan, inte mer än några trötta suckar över uttjatade stereotyper, men det kommer nog snart vara glömt, precis som resten av upplevelserna från spelet.