Uppdrag nummer två! Nu är det nycklar till ett magiskt ekollon med hänglås som måste hittas. Ja ni hör, det kan ju inte bli annat än bra.
Och jag har fått en karta! Jag som har noll lokalsinne och i frustration kan sluta spela helt om jag går vilse för ofta gläds oerhört över denna smarta detalj.
Kartan ligger bredvid kortsamlingen uppe till vänster och blir mer detaljerad ju mer vi utforskar trädet.
Men först ska vi leka med några högst suspekta svampar och rädda en liten kastanj som hamnat upp och ner och sen vill berätta vad de onda tufsbollarna gjort med löven i trädet. De suger all energi ur dem. Yikes.
Regnbågssvampar! Vi har ingen tyngdkraft!
Varje liten historia visualiseras. Det finns alltså inget skrivet språk i det här spelet, bara mummel i olika röstlägen och så bilder. Smart och mysigt på samma gång.
Att hitta nycklarna är lite klurigt. Och som sagt, man måste klicka på allt. Flera gånger. Jag kan inte upprepa detta faktum nog gånger känns det som. Att bara dra markören över skärmen kan också få saker att hända, och kom ihåg att de där samlarkortsvarelserna kan finnas var som helst. Ett tips: om det ser ut som att något ska ner i något annat (säg till exempel att små loppor kanske skulle få plats i en tratt) så ska det antagligen ner där. Hur får du lista ut själv. Och vi får heller inte gå förbi det stora ekollonet förrän vi har låst upp det, för då kommer det en stor svart sak som jag definitivt aldrig sett i en biologibok.
Ska vi kalla den Stora Svarten?
Det roligaste nyckelstället är helt klart den här genomskinliga saken som påminner mig om något jag kan ha sett i Men in Black.
Men visst är den fin?!
Jag gillar också hur teamwork är det enda som funkar ibland.
Hurra, nycklarna är funna! Inuti det magiska ekollonet finner vi såklart en magisk ande i en lampa, för vad annars skulle vi hitta i ett magiskt ekollon?
Våra hjältar får uttala en önskan var. Vi får åka runt i deras önskningar, som små bonusbanor på en minut vardera där vi bara ska ha roligt, och hamnar till slut på en ledsen liten kvist i vad som känns som höstväder. Hej uppdrag nummer tre.
