Kickoffen som gick åt helvete – Ett lajv om företagsanda och dålig stämning.

Det var nog egentligen ingen som ville, inte egentligen. Men ett mail från vd som avslutas med: “PS. Den som INTE infinner sig kommer att få svårigheter att på ett konstruktivt sätt fortsätta sin anställning på vårt företag. DS.” gjorde att det inte fanns något val. Så till slut stod de anställda på Media Malmö utanför Skryllegårdens cafeteria. Några bakis, de flesta trötta och ingen sugen på teambuilding ute i vildmarken på en söndag.

Lajvet Kickoffen som gick åt helvete var ett endagslajv i Skrylle, ett litet naturområde utanför Lund. Det var ett in crodw-lajv vilket innebär att vi spelade våra roller bland alla andra som åkt ut för att ha lite trevligt en solig söndag. Det var första gången för mig och lite av en speciell upplevelse. Det var uppenbart att vissa tyckte att vi var idioter som var klädda för kontoret, en med en högtalare som spelade reklamradiomusik och en med höga klackar. Vi bråkade och betedde oss och jag tror inte att någon av de utomstående direkt tänkte på lajv.

Själv spelade jag fotografen och möllanhipstern Wilma Thörnqvist. Även om jag såg möjligheter för bra bilder så var det inte så roligt att åka en söndag när jag var bakis, och dessutom tydligen inte fick lön. Wilma var något pretto och drömde om att göra något som hade mer vikt än reklam. Ett curlat ensambarn som bytt namn och lagt till med en Stockholmsdialekt för att inte låta som en bonde med sin skånska.

Innan lajvet fick alla ett mail med en uppgift från vd:n. Själv skulle jag ta intressanta foton för att visa personligheten på mina kollegor. Det blev dock inte så många sådana kort tagna då annat kom i vägen.

Ingen kickoff är komplett utan teambuilding, och det här var inget undantag.  Vi skulle flyga drake som så klart var trasslig, spela kubb som hade förvarats i en portfölj och lära-känna-varandraövningar som gick ut på att berätta om goda, dåliga och hemliga sidor om sig själv. Något som i slutet hade eskalerat till att vi skulle skriva ner goda och dåliga egenskaper om alla våra medarbetare. En självklar källa till osämja och dålig stämning.

Självklart började hemligheter att komma upp till ytan. Bloggaren och coolhuntern Mandy hade skrivit om hur två av de andra anställda haft i hop det i buskarna. Vilket blev ett problem då en av de inblandade var gift med en liten bebis hemma. Och Mandy själv blev upprörd över att alla verkade överens som att hon var ytlig och substanslös.

Vad hade då kollegorna att säga om Wilma? Jag kom nog ganska så lindrigt undan, blev kallad för bortskämd med en störig dialekt. Något som jag inte direkt tog illa upp för.

När vi började närma oss lajvslut och klockan var fem gick vi till platsen där vi först samlats. Här hade mellanchefen fått meddelande från vd:n.  En av de anställda behövde sägas upp och det fanns ett enkelt sätt att lösa det på. Det sättet var gammal hederlig vuxenmobbning i bästa Robinsonanda. Vi skulle rösta. På en lapp fick vi skriva upp vilka tre vi tyckte var viktigast på företaget och den med färst röster fick sin tjänst avslutad. Det visade sig vara den tillfälliga ekonomen. Inte en enda röst. För att göra saken än värre var det hans födelsedag.

Det var en ny upplevelse för mig att lajva in crowd. Både spännande och lite pinsamt. Det är såklart väldigt enkelt att ordna ett lajv på en sån här plats. Det behövs inget tillstånd, ingen hyra och därför kunde även lajvet vara gratis. Ett naturområde likt Skrylle är dessutom lätt att ta sig till både med bil och kollektivt och jag är säker på att det finns många liknande platser i Sverige om någon känner för att sätta upp ett liknande lajv.

Att det utspelar sig i nutid gör det även ganska enkelt med utrustning.  Jag behövde köpa ett par byxor och en hårmunk, resten hade jag hemma. Jag gjorde även lite efterforskningar om vad mediahipsters egentligen lyssnar på genom att fråga Facebook. (Fick svar av Johanna Koljonen och blev starstrucked.) men mer än så behövdes inte.

 

Problemen som jag upplevde med lajvet var att vissa delar tog för lång tid och hade kunnat organiseras bättre. Det låste upp för mycket tid när alla skulle utvärderas om dåliga och bra sidor hos varandra även om det ledde till stora och roliga konflikter. Dessutom hade det kunnat behöva släppas lite jobbig information medan lajvet pågick. Arrangören spelade sekreterare och hade såklart alla möjligheter att sippra ut skvaller allt eftersom dagen gick. Men det är småsaker.

I stort var det dock ett fantastiskt roligt lajv och jag vill uppmuntra till fler av den här sorten. Det är skönt för många med lajv som knappt behöver förberedas och som inte tar mycket mer tid än en dag. Och trots alla dispyter, svek och sprickor mellan kollegorna så beslutade vi i alla fall för att gå ut och ta en öl ihop. Det var trots allt bara några timmar kvar tills (nästan) alla skulle träffas igen.