För någon dag sedan så spelade jag klart Tomb Raider från 2013. Även om spelet nu har några år på nacken och har fått en uppföljare så behöver jag få ur mig några tankar. Det kan finnas några små spoilers under, men inget som förstör själva spelets historia.
Jag har hört att en av anledningarna till att Lara får så ont, blir synligt skadad och råkar ut för en sjuhelvetes massa skit är för att spelaren ska tycka synd om henne och skydda henne. Kanske är det för att jag inte är den tänkta målgruppen av spelare. För att jag själv är en kvinna och vet att kvinnor är badass, men kan inte förstå varför hon ska skyddas. Nog för att hon i början är en ung arkeolog med stora ambitioner men det tar inte lång tid tills hon blir en massmördare. Nog för att det är döda eller dödas som gäller på den mystiska ön, men hon börjar ta liv lite väl enkelt.
En person som utan problem kan sätta brinnande pilar i folks ansikten behöver inte skyddas. Egentligen är det galningarna på ön som behöver skyddas från Lara än tvärtom.
Jag minns när jag kommer smygande på en strand och får syn på två snubbar som står och spanar efter Lara och överhör deras samtal som jag nu helt fritt citerar.
“Hörde du att hon dödade ryssen?”
“Men nej herregud! Hans bror kommer ju bli helt förkrossad och galen.”
“Ja hon har även dödat de här andra personerna vi känner och bryr oss om”
Laras offer är inte bara random inhyrda vakter och legosoldater. De har människor som bryr sig om dem, bröder och vänner som sörjer i de spår av lik som Lara lämnar efter sig. De fruktar henne. De vet aldrig när hon kan komma uppsmygande och mörda dem i stället för att ta sig runt och skona åtminstone några.
Jag har inget emot Lauras våld, jag har haft en fantastisk spelupplevelse. Ja, jag tycker om henne. Till skillnad från kollegan Nathan Drake reagerar hon på vad som händer henne. Hon blir skadad, både fysiskt och psykiskt. Hennes fiender har en anledning att vara där och ge sig på henne. Det är döda eller dödas även för dem.
Även om spelet är långt i från realistiskt så känns Laura som en troligare karaktär än Nathan. Jag ställer dock frågan, hade Nathan kunnat vara som Laura? Faktiskt ha jävligt ont? Faktiskt vara rädd? Faktiskt må dåligt över den första person han dödade? Eller är det så att om en äventyrare ska kunna både visa svaghet och ge oss underhållningsvåld så måste det vara en kvinna? Jag vet inte. Men jag vill gärna se att spelvärlden vågar låt män kvida och stirra tomt framför sig vid lägerelden. Jag kanske inte känner ett behov av att skydda min kära massmördande Laura men jag hade gärna velat skydda lilla Nathan för omväxlingens skull.
