Skogen är mörk och full med faror. Sådant som du inte trodde var sant, hämtat ur folktron. Men det är på riktigt, och du måste ut, för det som lurar i skogen, det är inte vänligt, de vill ont.
Unforgiving är ett skräckspel utvecklat av svenska indiestudion Angry Demon Studios. Spelaren tar sig an rollen av en kvinna som hamnat ute i den svenska skogen mitt i natten. Här måste hon lösa pussel och hitta ledtrådar för att kunna komma levande ur sin situation. De faror som finns är hämtad svensk folktro.
Spelstudion har tagit det kanske lite ovanliga beslutet att hålla all dialog, samt en hel del text på svenska. Röstskådespelarna är genomgående bra, vilket gör att så fort jag vant mig så uppskattade jag faktist att få spelet på svenska och då minska risken för brytning samt märkliga formuleringar som det lätt blir för oss som inte har engelska som första språk. Men jag kan förstå att det kan bli ett hinder för de som har svårt för saker på svenska, för i bland kan det nästan bli fånigt med vissa formuleringar. Jag funderar även hur någon som inte förstår svenska kommer uppleva det. Men överlag är jag glatt överraskad över beslutet.
Miljöerna i spelet är trevliga, med en mörk skog, stugor och grottor. Tyvärr så är inte grafiken gällande karaktärerna särskilt fin, både monster och människor är ganska fula och tar mig nästan ur den obehagliga stämningen, även om det finns åtminstone ett undantag i det första monstret som de lyckats göra läskigt trots bristande grafik. 
Men till den viktigaste frågan när det gäller ett skräckspel. Är det läskigt? Mitt svar är ja. Det är faktist ibland så pass läskigt att jag knappt vågar spela vidare. Musiken och ljudet höjer stämningen och de väsen som finns i spelet passar bra och blir läskiga de också. Lika så gillar jag hur det går att finna barnteckningar som berättar om vad som kan ha skett tidigare.
Ett drag för att öka det läskiga i spelet är att det inte riktigt går att pausa. Jag kan förstå det eftersom det gör att skräcken inte går att komma i från. Den är påträngande. Problemet är bara att ibland behöver ett spels pausas så spelaren kan gå på toaletten, svara i telefon eller mata katter. Det finns säkra ställen under spelningen, men jag vill åtminstone inte behöva vänta eller leta upp ett sådant för att slippa dö. 
Spelet är ungefär tre timmar långt. Vilket är lagom för det som berättas. Historien i sig är spännande nog för att jag ska vilja veta mer och få förklaringar men det är inget som känns som kommer stanna allt för länge hos mig.
Så sammansfattningsvis. Unforgiving är kanske inte det vackraste spelet i världen, men det är stämningfullt och läskigt nog för att få mig att rycka till och sitta på nålar. Att blanda in nordisk folktro är kanske inte något nytt i spelvärlden i dag, men det här är på ett annat sätt och det är något som ligger mig varmt om hjärtat. Så jag kan rekommendera spelet för alla som gillar skräck och folktro, och de mindra bra delarna av spelet, ja låt oss vara förlåtande. 
