För länge sedan, i en galax långt, långt borta….
Fantasy Flight Games har länge försett oss med flera fantastiska brädspel baserade på Star Wars; X-Wing, Armada, Imperial Assault samt flera rollspel och kortspel. Men fram tills nu så har det saknats ett episkt strategispel som spänner hela galaxen och hela konflikten mellan imperiet och rebellerna.
Fram tills nu.
Nu finns Star Wars: Rebellion
I lådan
När man öppnar upp lådan inser man direkt varför spelet kommer med en relativt hög prislapp, den är smockfylld med mycket trevliga miniatyrer, massor med kort med snygga motiv från filmerna och givetvis den vanliga samlingen med tokens och tärningar. Manualerna är två till antalet, en Learn to Play som går igenom hur man spelar och tar en igenom första spelomgången föredömligt pedagogiskt förklarat. Bok två är en regelreferens som innehåller förklaringar till spelats alla delar, ifall man funderar över någon specifik mekanik så står allting i bok två.
Spelplanen, som är stor, innehåller 32 planetsystem uppdelade i 8 sektorer. Långt ifrån hela galaxen, men tillräckligt för att göra spelet intressant. Kartan innehåller givetvis kända planeter som till exempel Alderaan, Tatooine, Hoth och Coruscant.
Lite undrar jag dock över valet av Gozanti-klass kryssaren som imperiets miniskepp, då den inte har någon tydlig roll i originaltriologin, men å andra sidan så har det skeppet fått en framträdande roll i Star Wars: Rebels samt att det inte finns så många kända mindre imperieskepp.
Mekanik
Rebels har en intressant mekanik, som skiljer sig från de flesta strategispel jag upplevt. Istället för den klassiska varianten, av att flytta trupper på spelplanen, så sköts allting via ledare och uppdragskort. Man börjar med en handfull ledare, med olika förmågor. Vissa ledare är bra på diplomati, medans andra kan vara bra på rymdstrid osv. Under spelets gång så kan man rekrytera fler ledare, en intressant tvist är att man tvingas välja och jag har t.ex. kört omgångar utan att Luke lämnat Tatooine och gått med Rebellerna.
Varje runda i spelet har tre faser, i första fasen tilldelar man sina ledare olika uppdrag. Man kan även behålla ledare i reserv för att dels kunna stoppa motståndarens ledare, men det behövs även en ledare för att flytta på trupper på spelplanen. Tilldelningen sker delvis hemligt, då ledaren placeras på ett uppdragskort som har texten vänd nedåt. Man kan därmed se vilka ledare som får uppdrag men inte vad för uppdrag de har. Man har några uppdragskort som kan återvändas, medans de flesta är engångskort som kastas efter att de är utförda.
I rundans andra fas utför man uppdragen, man turas om att utföra ett uppdrag eller en flottmanöver tills man väljer att sluta eller har slut på ledare. Rebellerna börjar, vilket ibland kan vara en stark fördel, jag vann som rebell en gång enbart för att jag kunde utföra ett uppdrag som gav mig en vinstpoäng och jag kunde därmed avsluta matchen till rebellernas fördel. Hade jag misslyckats med det uppdraget så hade imperiet intagit min bas och jag hade förlorat.
I tredje fasen plockar man tillbaka ledare från spelplanen och drar kort, justerar poäng, bygger trupper och dylikt.
Upplevelsen
Genom att man utför uppdrag via kort och inte bara flyttar trupper i detta strategispel, så skapar man en känsla att man utför delar av filmerna, även om saker inte alltid sker så som i filmerna. Till exempel så aktiverades aldrig Luke Skywalker i ett spel, så jag skickade Mon Mothma att träna med Joda. I en annan omgång så blev just Mon Mothma tillfångatagen av imperiet, ja de kan tillfångata rebellernas ledare och även omvända henne till den mörka sidan. Ett hårt slag för rebellerna som därmed tappade en ledares förmåga att utföra uppdrag medans imperiet samtidigt fick en extra ledare att utföra uppdrag med.
Kort kan ge olika synergieffekter, blir rebellerna anfallna av eller anfaller en flotta med en dödsstjärna i så är de illa ute, om de inte tidigare har kommit över ritningarna. Har de dessutom ett One in a Million-kort så är dödsstjärnan rökt. Imperiets kort, och strategier, går ut på att via spioner och militärmakt ta över och finkamma galaxen i jakt på rebellernas hemliga bas, medans rebellerna försöker vinna stöd i galaxen via diplomati.
Vinna
Rebels spelas som längst över 16 rundor, men oftast kortare än så. Varje gång rebellerna lyckas med missions finns det en möjlighet för de att ha ett poängkort som kortar ned spelet med 1-2 rundor. När spelet tar slut på tid så anses rebellerna ha vunnit nog stort stöd i galaxen för att kunna störta imperiet. Imperiet vinner spelet genom att hitta och utplåna rebellernas bas. Detta ger den intressanta effekten att det är imperiet som är under tidspress.
“vi hinner en omgång till!”
Men det funkar, imperiet vinner genom att marschera ut hårt med sin krigsmakt och kuva planeter och leta efter rebellerna, medans rebellerna försöker vinna stöd i galaxen. Oftast blir det en strid på kniven och mycket jämt i slutet på spelet. Det har dock hänt att imperiet i ohäpp har hittat rebellbasen oväntat tidigt och därmed vunnit spelet i förtid, det är relativt ovanligt och när det händer brukar reaktionen vara “vi hinner en omgång till!”.
Slutsats
Rebels är ett engagerade spel, när det är slut är man inte lättad av att det är över utan man är kvar inne i spelet och analyserar vad som hände, varför och vad man hade kunnat göra istället. “När jag gjorde det, så spelade du så och då hände det. Men om jag hade gjort så istället så….”
Det är få spel som tar så pass länge att spela som har den effekten på mig, för om Rebels har en nackdel så är det att det tar upp emot tre timmar att köra en omgång. Men trots det, när man är färdig vill man bara spela igen!
En annan sak som slog mig tidigt, var hur lätt det är att lära sig reglerna. Regelsystemet, med sina uppdragskort i fokus, är så pass logiskt och självförklarande, att man mycket fort slutar fundera på regler och istället funderar på strategi och taktik. Det om något är ett mycket bra betyg till folket på FFG, att kunna göra ett så pass komplext spel så pass enkelt och smidigt.
