The Quiet Year är ett märkligt spel. Det känns nästan fel att klassa det som ett rollspel, eftersom man inte ens spelar roller. Spelet självt kallar sig “map-drawing game”, men det känns inte riktigt rätt det heller, eftersom man gör så mycket mer än bara ritar karta.
Men vi kanske ska börja från början.
Ett parti Quiet Year utspelar sig över ett års tid ingame och 3-4 timmar i verkligheten. Vi spelar ett litet samhälle någonstans i ödemarken som har ett år på sig att överleva innan något hemskt händer. Ett tyst år.
Året representeras av en helt vanlig kortlek, där du varje vecka drar ett nytt kort, läser av mot en händelsetabell och handskas med situationen. Den här veckan kanske ert matförråd blivit invaderat av ohyra, och ni får matbrist. Nästa vecka kanske ni får besök av okända och utsvultna stackare som ber om ved, värme och vatten. Vad som helst kan hända i postapokalypsen.
KARTAN
Världen representeras av kartan. I början är den ganska blank, utöver var vår boplats finns och några enkla saker runt den – “stora skogen”, “kusten”, etc. Det står uttryckligen att inget får ta längre än trettio sekunder att rita, så kan man rita en streckgubbe kan man spela The Quiet Year.
Under spelets gång fylls kartan på med nya fenomen och företeelser, allt eftersom ni upptäcker, hanterar och diskuterar er framåt i spelet.
VARJE RUNDA
När det är din tur kan du välja en av tre saker. Det första är att upptäcka något nytt och rita in det på kartan. Det kan vara positivt, som att hitta ett nytt sätt att få vatten ur en gammal brunn i skogen, eller negativt, som att det börjat härja hungriga björnar längs kusten.
Det andra är att hantera något på kartan genom ett projekt. Säg att ni startar jaktlag för att hantera de hungriga björnarna, och kom snabbt överens om hur många veckor det tar tills ni jagat dem på flykten.
Det tredje är att diskutera en fråga. “Ska vi bygga om bussen för att bo i, eller reparera den till ett flyktfordon?”, till exempel. “Ska vi sätta ut alla gamla och sjuka i skogen för att vi har för lite mat?” är ett lite mer makabert exempel. Det viktiga här är att det är enda gången någon får ha en åsikt om någon annans drag. I övrigt är det förbjudet att tala när det inte är ens egen tur.
Varje runda tar på sin höjd några minuter. Det gör att de 52 veckorna går rätt fort, och en omgång kan spelas igenom på en kväll.
SPELETS FLÖDE
Som spel blir det här något helt annat. Ett berättarspel, tydligt understött av just den karta som målas fram under spelets gång. Jag kan nog inte komma på när jag senast hittade ett spel som så tydligt visar hur historien skickas mellan spelarna, och det slutgiltiga blir något som ingen av dem kunnat förutse alls. Summan av delarna är mer än delarna var för sig.
Över årets gång böljar historien fram och tillbaka. Slumphändelserna ger gott om stoff till de som har svårt att komma på egna idéer, och kan rucka även de mest välgenomtänkta planer.
SLUTLIGT OMDÖME
Det här är ett annorlunda spel, som säkerligen inte tilltalar lika många som de bredare spelen. Det kräver säkert sin grupp, och är man ovan vid indiespel känns det antagligen ovant.
Men den känsla som kommer över en under ett parti The Quiet Year liknar inte riktigt något jag fått någon annanstans. Det är en upptäckarlusta, en uppfinningsrikedom och ett helt annat sätt att berätta en historia. Det påminner knappt om de mer utzoomade indiespel jag brukar spela, där man saknar både SL och rollpersoner. Det är ett skapande spel mer än något annat.
Spela det. Jag kan nästan garantera att du aldrig spelat något som påminner om The Quiet Year.
