the-witcher-3-wild-hunt-coverGeralt är äntligen tillbaka för att slå sin väg fram igenom en värld fylld med monster, krig, skönhet och elände i den sista delen av The Witcher-serien.

Det är något med världen i The Witcher som, för mig, gör den mer intressant än de flesta andra fantasyvärldar. Spelet har en avsaknad av goda sidor, enbart ond bråd död för folket i världen oavsett var de befinner sig eller vart de är på väg. Ditt jobb som monsterjägare är att sälja dina tjänster till dessa människor och vanligtvis också att ta så bra betalt du kan för ditt jobb. Det finns till och med ett eget litet minispel för att köpslå kring dina tjänster som du kan använda för att pungslå din arbetsgivare så hårt du kan.

I de tidigare två spelen har Geralt rört sig mellan konflikterna som råder runt de olika folken i världen; alverna och dvärgarna som söker självständighet, magikerna som försöker styra världen i bakgrunden och de olika kungadömena som slåss för att underkuva sina grannar. Var och varannan by är fylld av gråtande människor sökandes efter sina nära och kära eller en ny plats att leva på. Världen kan liknas vid den i Game of Thrones men med ett större fokus på monster än på maktspel (även om det sistnämnda alltid finns med i bakgrunden).

Allting levereras på ett mycket vackert vis och världen känns levande tack vare tiden utvecklarna lagt på de små sakerna. Exempelvis beger sig Geralts häst gärna till närmaste ho för att dricka lite vatten om hon blir lämnad i en stad. Världen känns levande och NPC:er agerar på ett trovärdigt sätt. En hop monster som i sig inte är speciellt jobbigt blir väldigt svåra att handskas med om du inte håller tungan rätt i mun och är vaksam mot flankningar.

Värt att tänka på är att det är en vuxen värld. Alla hemskheter som finns i krig återspeglas i The Witcher. För en van Game of Thrones-tittare så ter det sig inte alltför olikt den världen i det avseendet. Man kan glädjas åt att utvecklaren tagit ett par kliv framåt vad gäller att gestalta intressanta personer i Geralts närmaste krets.

En sak som förvånade mig var att Geralt nu tar ett steg från witcher-traditionen och beväpnar sig med ett armborst. Traditionen att inte använda avståndsvapen är visserligen något jag själv funderat över när jag läst böckerna av Andrzej Sapkowski och sett TV-serien. Det går att förstå avstampet med att spelutvecklarna ville ha monster under vattnet. Då det blir svårt att föra någon som helst strid där så finns det ett slags vapen som trots det fungerar; armborstet. Det är även utmärkt mot flygande kreatur och lyckas ibland få ner dom på marken med en tillfredsställande kraschlandning.

Förutom att det finns ett riktigt bra samlarkortspel (Gwent) där Geralt får utmana var och varannan köpman i spelet tills hans kortlek blivit stort nog att ta sig an de många stormästarna så finns det även användbara prylar såsom vapen, rustningar och dekokter som kanske inte är nödvändiga för att klara spelet men som verkligen hjälper till i striderna. Insamlingen av ovanstående är dessutom inte gjort på ett tradigt sätt likt “58/100 måsvingar insamlade” utan bygger mer på att hitta recepten och ritningarna och sedan lokalisera ingredienserna. När det kommer till vapen och rustningar så finns det set av dessa som är speciellt användbara för Geralt och som dyker upp som sidouppdrag. Nästan alla dessa kan även uppgraderas upp till tre gånger. En mycket trevlig sak för mig som tröttnar för lätt på hamstring är att du inte behöver ha en ängels tålamod för att samla in de flesta sakerna utan det går förhållandevis lätt att hitta. Det enda jobbiga är att det är en stor spelvärld med mycket att se och göra. Ett angenämt problem med andra ord.

För de som undrar hur stort spelet är och hur lång tid det kan ta att köra igenom så säger utvecklaren själv att spelvärlden är 35 gånger större än den i The Witcher 2. Det är svårt att verifiera detta men jag kan berätta att jag har spelat cirka sjuttio(!) timmar nu och jag är fortfarande inte framme vid något jag kan identifiera som slut. Den beräknade tiden för att spela igenom allt innehåll sägs vara runt 200 timmar och då vill jag påpeka att sidouppdragen också känns hyfsat välutvecklade i form av story och karaktärer. Vill man så går det naturligtvis att snabba sig men den som vill gå igenom allting har en lång (och väldigt kul!) resa framför sig.

Jag har spelat The Witcher 3 på en PC med en i7 4770, 32GB RAM och ett Asus R9 290 4GB. Min maskin landar precis på den rekommenderade prestandanivån från utvecklaren. Vill man så går det säkerligen att få det att fungera på mindre kapabla datorer också men med en självklar nedgradering av bildskönheten. Spelet flyter på bra även om det sägs vara bättre optimerat för Nvidias grafikkort. Värt att notera är att jag inte kör på högsta grafikinställningarna utan skippar kostsamma val såsom avancerade hår-algoritmer.
Jag valde att köra spelet med handkontroll då det är ett tredjepersonsspel och jag anser att ett sådant lämpar sig bäst för handkontroll. Eftersom jag spelar spelet på en PC så finns även möjligheten att spela med mus och tangentbord. Spelet känns, kortfattat, som en riktigt bra blandning av Skyrim, Dragon Age 3 och The Witcher 2. För den som är intresserad så finns det att köpa till PC, Xbox One och Playstation 4 från runt 400kr till PC till runt 550 kr till konsol. Det finns att tillgå på såväl på gog.com, Steam som välsorterade spelbutiker. Tänk på att det är ett spel med vuxet innehåll som visar alla livets och krigets fasor.

Grafik90
Stämning95
Spelglädje85
Handling100
Läsarbetyg0 Betygsätt0
92
Slutspelet