I november publicerade vi en artikel om sexuella övergrepp inom lajvvärlden. Artikeln baserades på hundratals berättelser från utsatta tjejer och kvinnor, medlemmar i Facebookgruppen Larp Women Unite.
Artikeln översattes också till engelska av Charlie Charlotta Haldén för en internationell publik och publicerades på bloggarna Geek feminism samt Nordic Larp. Artikeln har nått tiotusentals läsare och uppmärksammades bland annat i radioprogrammet P3 Verkligheten i november 2014 samt diskuterades livligt i olika lajvfora.
Det var starten.
Efter artikeln fortsatte vittnesmålen att komma in. En annan Facebookgrupp för personer som identifierar sig som män startade också upp. Att ha utsatts för sexuella övergrepp är inte explicit en erfarenhet för kvinnor. Många män har också utsatts och då deras erfarenheter lätt marginaliseras så blev det angeläget att skapa ett tryggt rum även för dem, vilket också gjordes med Facebookgruppen Larp Men Unite.
Organisationen Medeltidsveckan var tidigt ute med ett pressmeddelande där man aviserade att problemet är något som tillhör alla, ska tas på stort allvar och att organisationen aktivt startar upp åtgärder för att motverka att detta sker under deras arrangemang:
“Om vi alla arrangörer, deltagare, myndigheter och övriga engagerade kan hjälpas åt att lätta bördan för den utsatte att berätta om sina erfarenheter och i allra bästa fall även anmäla dem till polisen i de fall det är aktuellt, så kan vi hjälpas åt att motverka att övergrepp drabbar fler personer.”
Björn Sundberg, verksamhetschef för Medeltidsveckan på Gotland
Sverok & många olika arrangörsföreningar har startat upp arbeten med att skapa ett tryggt och juste spel för att förebygga alla former av sexuella övergrepp. På lajvkonventen Knutpunkt/Knudepunkt och Prolog har olika deltagare och arrangörer skapat programpunkter om detta för att skapa medvetenhet kring frågan och också för att identifiera metoder som kan medverka till ett säkert spel.
Karin Edman, en av initiativtagarna till Larp Women Unite och som också har hållit i några programpunkter på nämnda konvent, har bloggat om en del handfasta tips till arrangörer, bland annat hur man ska se över unga spelares trygghet. Hon lyfter fram stora åldersskillnader lajvare emellan, alkohol, in-lajvrelationer och beroendeställning som några riskfaktorer att se över och att det är arrangörernas ansvar att agera:
“Tänk över era alkoholregler. Formulera dem noga, informera om dem på ett sådant sätt att så många som möjligt känner till dem. Plocka med den som är under 18 som misstänks vara berusad. Du kanske vill vara snäll och inte sätta “dit” dem men de är ditt ansvar nu.”
Den 7 mars 2015 bjuder Sverok, Medeltidsveckan och Studiefrämjandet in alla Sveriges föreningar och arrangörer till seminariet Arrangera tryggt , ett initiativ av bland annat arrangörerna och spelarna Erik Holst och Theresa Axner. Seminariet uppmärksammades av Sveriges Radios Kulturnytt:
“Målet med det här seminariet är att börja utarbeta en handlingsplan så att man efter den här seminariehelgen har en fet att-göra-lista.”
Teresa Axner i Sveriges Radios Kulturnytt
I samband med detta har nyheten nu nått Dagens Nyheter och Metro:s läsare med spektakulära rubriksättningar som senare reviderades, bland annat “Män klär ut sig och våldtar under lajv”.
Sammanfattningen är att lajvvärlden tar detta på största allvar och snabbt sätter in åtgärder. Då communityt innehåller många olika organisationer, arrangörsgrupper, föreningar och individer så förs samtalet och åtgärderna på många olika plan. Det går inte att få överblick över allt som har vidtagits, vilket på sätt och vis har varit bra. Många andra arenor, exempelvis inom idrottsvärlden, har ofta en hierarkisk ordning som styr områdets officiella uttalanden och insatser. Det gör att det kan vara trögt att snabbt sätta in insatser, att många röster inte når ända fram till toppen och att åtgärderna noggrant måste utvärderas och övervägas innan publicering. Då lajv- och medeltidsvärlden är diversifierad så kan många olika grupper börja agera samtidigt och utbyta erfarenheter sinsemellan om de olika åtgärderna som satts in. Arenans rörlighet bidrar till ett snabbt och kraftfullt agerade där många olika samtal förs på samma gång. Numera är det få inom lajvrörelsens tusentals medlemmar som inte har hört talas om detta och som inte på något sätt har kommit i kontakt med något preventivt arbete. Att samla dessa erfarenheter skulle på sikt göra stor nytta på många olika områden, utanför spelvärlden.
Dock skapar rubriksättningar som “Män som klär ut sig och våldtar” eller “män i rustning som våldtar” en del motsättningar inom lajvrörelsen, då aktiva män känner sig skuldbelagda och uthängda av media. För det första kan vi konstatera att om man verkligen är ute efter att våldta så finns det betydligt enklare sätt än att först behöva stå hundratals timmar och banka till en plåtrustning eller sy en dräkt att gömma sig bakom. Att ständigt synliggöra män som förövare osynliggör på samma gång män som offer. Det är ett problem som är svårt att komma åt. Vi vet utifrån statistiken att betydligt fler män än kvinnor är förövare och vi vet också att fler kvinnor än män har varit utsatta för sexuella övergrepp om vi utgår från ett heteronormativt binärt perspektiv. (Utifrån ett annat perspektiv så vet vi exempelvis att gruppen unga män som har sålt sexuella tjänster är större än gruppen unga kvinnor. Källa: Ungdomsstyrelsen). Men vi måste också våga tala om kvinnor som förövare, för även om företeelsen är ovanlig så existerar den, vilket flera män har vittnat om och det är svårt för de utsatta männen att bli trodda och få acceptans.
Det är naturligtvis inte heller så att det förekommer fler våldtäkter inom lajvrörelsen än vilken annan rörelse som helst; idrottsrörelsen, kyrkan eller ridskolan. Snarare är sexuella övergrepp ett symtom på vårt samhälle. När den heteronormativa skillnaden mellan män och kvinnor växer så ökar också övergreppen, och då i synnerhet mot kvinnor. Detta har jag i den tidigare artikeln också problematiserat kring och tagit exempel utifrån lajvvärldar med ett stereotypt förhållningssätt till kvinno- och mansroller. Ju mer värnlösa, passiva och sexuellt förtryckta kvinnorollerna görs desto mer aggressiva och sexuellt förtryckande blir mansrollerna. Värt att nämna är att detta är en del av lajvkulturen. Lajvkulturen består av mycket mer än så och många lajv arbetar även med detta temat, exempelvis som experiment med könsroller eller avkodning av dessa. Att fortsätta med detta även inom de mer traditionella lajvvärldarna tror jag kan vara en av nycklarna till framgång. Både för att skapa ett mer inkluderande spel för spelare utanför den heteronormativa binära könsidentiteten, men också för att motverka slentriantrakasserier och övergrepp gömda bakom stereotypa karaktärsegenskaper.
Med detta sagt så vill jag också beröra sexuellt våld in-lajv. För att skapa trygga förutsättningar i spel så finns det metoder utformade just för sexuell interaktion. En av den mest kända är Ars Amandi-metoden, utformad av Emma Wieslander. Den användes bland annat inom lajvet Last Will, som Spelkult också skrev en artikel om i början av året. Den går ut på att man enbart med hjälp av händer och armar simulerar olika sorters sexuellt agerande, på ett samtyckesvis eller som övergrepp eller våldtäkt. Deltagarna har ofta fått träna på metoden innan i olika workshops och inga andra kroppsdelar är tillåtna att beröras, just för att deltagarna ska känna sig säkra på var den kroppsliga integriteten och gränssättningen går. Denna metod kan vara ett mycket bra instrument för att på så sätt förhindra andra typer av sexuell interaktion inom spel, då de helt enkelt inte är tillåtna. Det kan då vara enklare för spelare att därmed freda sig, med hänvisning till de uppgjorda ramarna. Metoden är dock inte helt problemfri, då det finns fall med spelare som ändå känt sig utsatta på grund av tvång eller andra påtryckningar i spel. Det finns därför ingen helt säker metod att använda sig av i spel, varför det är viktigt för arrangörer och organisationer att träffas och prata ihop sig om hur spelare som upplevt obehag kan fredas och tas omhand. En upplevd kränkning ägs av den som blivit utsatt även om motparten inte alltid varit medveten om att det skett.
Det som sker inom Lajvsverige just nu är stort. Det är givetvis så att det aldrig går att förhindra varken medvetna övergrepp eller omedvetna kränkningar fullt ut, men de åtgärder som har satts igång kan säkerligen förhindra en hel del, då problematiken synliggjorts. Det kommer även fortsättningsvis finnas lajv med stereotypa könsroller och lajv där alkoholförtäring tillåts, två riskfaktorer, men med hundratals nya ögon som ser problemet så kommer det bli färre och färre ytor för förövare att kunna agera. Lajvvärlden visar resten av Sverige hur detta kan göras på ett moget, sansat och konstruktivt sätt. Det förebyggande arbetet görs med bravur. En gigantisk eloge till alla de eldsjälar som arbetar med detta. Ni är fler än som kan nämnas vid namn.
Foton: Daniel Roos
Bakgrundsbild: Stephanie Hofschlaeger
