När första SimCity släpptes 1989 så var det revolutionerande i den tidens dominans av fartfyllda spel. Därefter har det släppts nya versioner med jämna mellanrum där konceptet förädlats och gjorts mer realistiskt.
Konceptet för SimCity är en agera stadsbyggarsimulator där du agerar enväldig borgmästare. Folk behöver bostäder, jobb, nöjen och infrastruktur och ditt jobb är helt enkelt att balansera fram en fungerande stad med nöjda invånare.
I SimCity Societies så är den gamla spelmotorn historia och fokus påstås vara flyttat från stadens infrastruktur till dess kultur. Det är väl tänkt, men jag upplever inte att jag bygger för mina invånare, utan sitter snarast och bygger den ena byggnaden för att hjälpa den andra. Hela infrastrukturen har bantats rejält, kvar finns bara kollektivtrafikens hållplatser samt lite vägar som är begränsade till raka estrader. Jag får mer känslan av att måla en oljemålning bestående av byggnader där invånare springer runt och uttrycker behov än att spela ett spel. Den detaljerade grafiken och de många temabyggnader som finns tillgängliga hjälper inte upp avsaknaden av utmaning.
Fördelen med denna avskalade inriktning är att det är lättöverskådligt, det råder inga tvivel om vilka byggnader och insatser som behövs för tillfället och det går framåt i rask sandlådetakt. För en ovan datorspelare borde det här spelet vara perfekt, för att inte tala om de lite yngre då hela spelet går att spela på svenska. Den rutinerade borgmästaren bör dock söka jobb på annat håll, för hens egenskaper kommer inte till nytta i den här stadens vilsamma puls.
