Att titta på E3 är något jag mest gör som förströelse, något att ha i bakgrunden medan jag gör annat. Jag blir lätt trött på hur reparativt det är. Det mesta har gjorts förr. Det mesta riktat till en målgrupp som inte jag tillhör.
Det fanns dock de saker som fick mig att titta upp, både av fascination men även av ogillande

Det första som fick mig att släppa det jag höll på med och sitta med blicken klistrad mot skärmen var en person som sitter och tittar på en tidningssida, något börjar kännas skevt. Mannen tar Wellettefram ett piller som kallas Joy, men tar det inte . Efter en stund kommer det fram en kvinna med ett vitmålat clownansikte och ber honom komma för att fira en födelsedag. Känslan under trailern är obehaglig, Blandningen av munter 60-talsmusik och färgglad inredning med glada vitmålade ansiktet. 
Det är det första jag ser på E3 som känns nytt, och jag sitter på spänn för att få veta vad det är för spel.

Det heter We Happy Few och görs av Compulsion Games. Jag läste att spelet är det som gett flest internetsökningar, och jag förstår det. Min egen googling gav mig stort hopp av att faktiskt få ett intressant, visuellt snyggt och obehagligt spel om lycka, piller och  människans förnekelse för en värld i kollaps.

Nästa sak som fick mig intresserad var Fe.

Ett spel från Göteborgsbaserade Zoink och släpps via EA. En liten varelse utforskar en skog och dess invånare för att veta mer om sig själv. Den lär sig om omgivningen genom att sjunga och höra  andras sånger. Det finns ett hot av varelser som kommer med tystnad. Min förhoppning av Fe är en mer mysig och magisk resa där jag  dras in i en blålila vacker värld  och njuter.

Men allt som sticker ut glimmar inte.

Som Scalebound från Platinum Games med en huvudperson som går runt med hörlurar runt nacken och fäller fåniga kommentarer. Spelet är säkert underhållande även om det inte riktigt är min stil. Dock så är det cheezy på ett sätt som gjorde att jag drog fram skämskudden och gömde mig medan jag titta på hur huvudpersonen dra på sig sina hörlurar och sen smiskar monster. Någonstans på gränsen mellan så fånigt det blir roligt och bara pinsamt.

Under Ubisofts presskonferens var jag först charmad och glad över hur fantastisk Aisha Tyler är.

Fler på E3 borde lära sig att låta människor med en utstrålning och ett sätt som kommer nå en större publik än vad som är normen presentera deras spel. Förtjusningen försvann dock snabbt när spelen började visas.

Med Tom Clancy´s The Division som kom en hel del kritik mot att fienderna i spelet markerades med huvtröjor.

Med tanke på att huvtröjan blivit en symbol för hur poliser i USA dödat och misshandlat svarta människor för att de varit på fel plats vid fel tillfälle gjorde att The Divisions val lämnade en obehaglig smak i munnen.
Nu kommer Tom Clancy´s Ghost Recon Wildlands. Ett tänk om-scenario där hela Bolivia förvandlats till en drogstat ledd av en kartell. Självklart ska nu USA:s armé skicka dit en specialstyrka på fyra män för att reda upp oredan.  Det känns verkligen fel. Det fanns ett obehag i mig, på ett helt annat sätt än under We happy Few när jag såg trailern.  Sydamerikanska vakter mördas av ett annat lands armé.. USA som ständig världspolis och Bolivia förminskat till en stackars nation utan någon möjlighet att klara sig själva. Det är en bitter smak och obehaglig känsla i magen jag lämnas med, när presskonferensen så småningom övergår till att handla om nya äventyr med pojkarna från South Park och Ubisoft vill att jag ska skratta.  GRW610