Därför mår du bättre av att sluta spela Monopol

De flesta spelare med överlevnadsinstinkt tar redan sunt avstånd från Monopol. Spelet fortsätter ändå sälja som smör till den stora massan och det finns rent av spelare som försvarar spelets existensberättigande, mot bättre vetande.

Nej, det handlar varken om elitism eller tycke och smak. Monopol är rent objektivt ett riktigt skitspel och här får ni reda på varför.

lg-1906_egc-board
A Landlord’s Game 1906
Magie i Washingtons Evening Star 1936.
Magie i Washingtons Evening Star 1936.

A Landlord’s Game

Att Monopol skapar osämja och frustration hos spelare borde inte komma som en överraskning. Varför Monopol har den effekten på spelare är kort och gott för att just det var syftet med spelet.

Spelet var aldrig ämnat som ett trevligt sällskapsspel. Monopols förlaga A Landlord’s Game skapades av Elizabeth Magie 1902 med syftet att undervisa hemskheterna med fastighetsmonopol. Det ursprungliga spelet kom dessutom i två faser. En fas som visade på dagens tragedier i ett utdraget förlopp där de rika bara blir rikare och de fattiga fattigare. Ett långsamt lidande där en ensam segrare till slut vunnit spelet genom att försätta alla andra i personlig konkurs. Den andra varianten kallades anti-monopol eller “Prosperity Game”. Den skulle vinna över de ledbrutna spelarna från Monopolvarianten till den ekonomiska lära som Elizabeth var en anhängare av, nämligen Georgismen, att alla bör ha äganderätt till det de själva skapar och att inte minst naturtillgångar, som jord och mark, tillhör alla människor.

Det finns förbluffande likheter redan med de första upplagorna och dagens Monopolspel. Den typiska yttre kvadratiska promenaden som ger en inkomst vid varje varvning myntades redan här. Samma gäller annat vi förknippar med Monopol, som de olika jordlotterna man kan köpa och bygga hus på, fängelse och chanskorten. Startrutan kallas för “Moder Jord” för att anknyta till Magies övertygelser om att ingen kan äga marken, men även om detaljer skiljer och rutorna har andra namn, så var spelbrädet i stort sett det vi i dag kallar för Monopol.

Magie patenterade sin speldesign och försökte sälja spelet till Parker Brothers, som nobbade henne 1909 med motivationen att det var för komplicerat. Den socialistiska ekonomiprofessorn Scott Nearing snappade dock upp spelet och spred det till sina ekonomistudenter, som gjorde sina egna kopior av spelet. Av någon anledning sket de flesta studenter i att kopiera den socialistiska delen av spelet, så det var mest “Monopol”-delen som fick spridning.

Spelet levde vidare som en piratkopierad vandringssägen under trettio år i mer eller mindre besläktade varianter av Magies original, med titlar som “Monopoly”, “Finance” och “Auction”, tills Parker Brothers återigen blev intresserade och köpte patentet från Magie 1935 för $500.

mn_Todd_Oilcloth
När det religiösa samfundet Kväkarna i Atlantic City skapade sitt eget Monopol 1933 ersatte de rutorna med gatunamn från just Atlantic City.

Bestraffande spelmekanik

Monopol är alltså medvetet skapat för att förmedla en dålig spelupplevelse och det lyckas det fenomenalt bra med. Man kan rent av säga att Monopol är motsatsen till vad vi i dag pratar om positivt belöningssystem i spelifieringen av spelsystem. Anledningarna till detta är att spelet bryter mot flera av speldesignens dödssynder.

  1. Spelet spelar spelarna
    Spelarnas egentliga val är få och självklara. Eftersom tärningen styr var spelarna hamnar och det egentligen inte finns några intressanta valalternativ när man väl landat på en ruta, så blir det mer spelet som spelar spelarna än att spelarna spelar spelet.
  2. Slumpmässig penalism
    Även om spelarna inte valt var de hamnar, så straffar spelet spelarna för deras förflyttning. En mekanik man kan skratta åt de hundra första slagen, men som odlar frustration även hos de mest gladlynta spelarna.
  3. Utslagning
    Spelare som når konkurs är utslagna ur spelet och har ingen egentlig roll annat än att titta på i de flera timmar långa maraton som ett Monopolspel brukar ta.
  4. Skenande ledning
    En spelare som tidigt kammat åt sig en kritisk mängd marklotter kommer bara bli rikare och rikare, medan övriga spelare blir fattigare. Det finns då ingen större anledning till att fortsätta och spela klart spelet annat än att håna de som fått en dålig start. Grundreglerna innehåller inga spelmoment för att kunna komma ikapp eller avsluta spelet tidigare på poäng.
  5. Omotiverad speltid
    Spelet tar för lång tid för vad det gör. I slutändan vill alla bara att det ska ta slut.

…Allt perfekt konstruerat till att skapa tristess, frustration och ilska inom spelgruppen. Eller bara en riktigt dålig spelupplevelse.

lg-1939_pb-board
Magies sista försök att hotta upp A Landlord’s Game 1939 tillsammans med Parker Brothers, innan förläggaren helt övergick till Monopolvarianten.

Så sluta spela Monopol!

Vad är din ursäkt till att fortsätta spela Monopol? Släng skiten och berätta om trevligare spelupplevelser för dina vänner. Spelkult sammanfattade nyligen en lista över roligare, mer spännande och rent av bättre alternativ till våra spelklassiker.

Monopol har en given plats på museum och i historieböckerna, men det finns ingen som helst anledning för att normalbegåvade spelare ska behöva genomlida fler år under spelets tortyr.

Prenumerera
Meddelande om
guest
5 Kommentarer
Äldsta
Nyaste Högst rankade
Citerad feedback
Visa alla kommentarer
Marcus Eriksson Eriksson

Håller med om att Monopol är ett rejält tråkigt spel. Speltiden kortas dock betydligt om man spelar efter reglerna, vilket faktiskt väldigt få gör. En regel som ignoreras av så många att den nästan helt glömts bort är regeln om fri budgivning. D.v.s. Om man hamnar på en gata och väljer att inte köpa den så blir det, enligt de tryckta reglerna, fri budgivning på gatan. det innebär alltså att någon annan spelare kan få gatan för ett spottstyver av priset. Denna regel snabbar upp spelet ordentligt och tillför något som faktiskt kan likna ett taktiskt element i spelet. Regeln har dock verkat ha glömts bort. Jag har aldrig stött på någon som inkluderar den i spelet trots att det tydligt står i reglerna på samtliga utgåvor. När man blir tvingad att spela Monopol är det jätteeffektivt att förvånat påvisa denna regel då det nästan alltid leder till;
En utdragen disskusion huruvida det är en ny regel i just “den här utgåvan” och “att det minsann aldrig har funnits en sådan regel i det Monopol som vi spelade som barn etcetera… Vilket i sin tur leder till en massa bevisning genom att dra fram bevis från internet, det rings till morbror Frans som får gå upp på vinden hemma hos sig och leta upp spelet de brukade ha i Sommarstugan som barn, varefter han får läsa högt på insidan av locket. Vid det laget debatten är över så har det gått så lång tid och stämningen har blivit så dålig att ingen vill spela Monopol längre. Alla kommer att hata dig för att du påtalade denna regel och de kommer se det som att du förstört spelet för alltid för att inte tala om kvällen i övrigt. Det kan det dock vara värt för Monopol är ett väldigt tråkigt spel.

Johan Lundqvist Mattsson

Har inte spelat Monopol på säkert +20 år. Har envist lyckats undvika alla de s.k. “Spelkvällarna” med detta som tema. Men … Kommer aldrig glömma den regeln du informerade om. Kommer användas flitigt om jag vid något tillfälle inte skulle slippa undan.

Tom Anders

Vilken är den “socialistiska delen” av spelet?
Monopol är ju något socialister gärna önskar staten hade mer av…

Spelkult

Den så “socialistiskt” utopiska delen är ju bortskuren från dagens Monopol. Det är enbart den långsamt bestraffande första kapitalismdelen som är kvar. Meningen var att sälja in Georgismen som alternativ till kapitalism efter man genomlidit ett helt parti Monopol, genom att spela ett nytt spel med andra förutsättningar, där ingen enskild spelare kunde äga marken. Det är dock inte rent “socialistiskt” utan specifikt Georgistisk, som menar att “alla bör ha äganderätt till det de själva skapar, men att naturresurser, främst jord och mark, tillhör alla människor.”
Läs mer på Wikipedia om deras filosofi.
https://sv.wikipedia.org/wiki/Georgism

Torbjörn

Även jag har svårt för Monopol. Kanske mest på grund av traumatiska spelstunder med min äldre bror när vi var små. Han vann alltid. Ingen slump där, inte. Och han var väl inte alltid särskilt ödmjuk som vinnare.
Sedan dess har mina vuxna reflektioner över spelets beskaffenhet också mynnat i att jag inte hyser några varmare känslor för det.

Men om man anlägger nån sorts evolutionärt perspektiv på spelhistorien kan man ju faktiskt inte ta ifrån Monopol att det har överlevt sedan det skapades, och i någon mån också utvecklats i form av ett otal versioner. Spelet har alltså köpts och spelats i många årtionden, och dessutom lockat folk att klä det i nya kostymer.

Långt ifrån alla spel har åldrats på jämförbart sätt.

Så Monopol måste ju i slutänden ha något som gör att det inte har dött ut, trots att det är så uselt med våra moderna upplysta spelkvalitetsmått mätt. Något som gör att många tycker att spelet har varit värt att fortsätta spela. Något som man kanske kan lära sig av, i synnerhet om man vill konstruera spel själv.

Jag tycker det är intressant att fundera över vad det kan vara. Och här är några aspekter som jag har snappat upp.

– Expandera är kul.
Gillar man byggande, utökande och växande så innehåller ju Monopol just detta. Att bygga upp ett imperium är ju kul. Det lär för övrigt vara ett av de första spel som erbjöd detta.

– Meningsfull väntetid.
Under sin egen tur är man aktiv och bygger. Men det är inte då man tjänar pengar, som är målet med alltihop. Det gör man istället under motspelarnas turer. Så man behöver hela tiden vara uppmärksam och se om sina hus för att få inkomster. I och med det lyckas Monopol faktiskt undvika en del av den tråkiga väntetiden medan motspelarna gör sitt.

– Utslagning är spännande.
Att bli utslagen suger. Och det leder till en annan spelupplevelse än känslan av gemenskap kring spelbordet. Men risken att förlora är ju samtidigt något som tillför spänning! Kanske inte någon mysig spänning, men spänning behövs! Tänk annars ett spel där alla spelare är garanterade att aldrig förlora något. Kan ett sånt spel någonsin bli särskilt spännande?

Jag vill inte med detta placera Monopol på piedestal. Tvärtom, helheten blir inte så lyckad. Jag gillar inte spel som så renodlat går ut på att nå framgång på andras bekostnad. Men det finns grader i helvetet. Även stackars Monopol måste ju ha sina förtjänster. Uppenbarligen. Eftersom det fortsätter att finnas.

5
0
Vi älskar att höra vad ni tycker. Kommentera gärna!x
()
x