Star Citizen är nu snart sex år försenat från sitt utsatta leveransdatum på Kickstartern från 2012. Det finns ändå inget som hejdar nya och gamla spelare från att fortsätta investera mer i spelet.
Tvärtom ökar spelarnas finansiering till spelet. 2020 har redan slagit förra årens rekord och då är det mer än fyra månader kvar.
Men vad är det som dröjer och varför fortsätter folk att investera i spelet? Det är frågor som förtjänar svar. Vi ska göra det bästa att besvara dem, men vi behöver backa bandet några år först.
Allt började med pitchen för Kickstarterkampanjen
Det var med en Kickstarterkampanj för så länge sedan som den 18 oktober 2012, som en självsäker Chris Roberts lovade guld och gröna skogar. Hur PC-spelandet bedömts vara dött, men att han ensam skulle rädda genren.
Han gjorde en stor poäng av att detta spel, enligt honom, aldrig skulle kunna bli verklighet om på traditionell väg, genom finansiering från de existerande spelförlagen. Enligt Chris skulle spelföretag inte våga riskera en så omfattande utveckling av ett så pass hardcore PC-spel, som de inte anser är tillräckligt förenklat och mainstreamanpassat.
Chris hade redan gått på en nit då han fråntagits utvecklingen av hans förra spel Freelancer, eftersom han inte kom överens med spelets förläggaren Microsoft om visionen för vad spelet behövde och tvingade därför ut det i förtid. Så det enda som återstod var att be spelarna själva att tro på hans vision och finansiera utvecklingen.
Målet inställt på 2014
Den ursprungliga planen var att spelet skulle levereras i november 2014. En lite väl optimistisk och i efterhand rent av naiv uppskattning som de snart har överskridit med hela sex år.
Det skall dock nämnas att det ursprungliga spelförslaget var betydligt mindre i omfattning än det mastodontprojekt Star Citizen exploderade till över en natt i och med alla sent tillkomna stretch goals.
Stretchgoals löper amok
Tillsammans med insamlingskampanjen från deras egen sajt, så slog de alla tidigare rekord för gräsrotsfinansiering och säkrade över sex miljoner dollar. Något som verkar ha stigit skaparna åt huvudet, då de i stundens hetta lade till fler och fler mer eller mindre omöjliga stretch goals.
Spelets vision växte plötsligt till hela 100 solsystem med en stor mängd ytterligare skeppstyper, uppdrag, innehåll och spelmekaniker.
Ett växande projekt
Men insamlingen slutade inte där. Den var bara startpunkten för en fortsatt investering i vad som kan tyckas vara ett evighetsprojekt där det ständigt kommer till nya funktioner, skepp och innehåll. Allt i en öppen alpha-utveckling av spelet.
Cloud Imperium Games (CIG) byggdes upp från scratch efter Kickstarterkampanjen för att utveckla spelet. De har i år vuxit till närmare 600 anställda med kontor i Los Angeles (Kalifornien), Austin (Texas), Manchester (Storbritannien), Derby (Storbritannien) och Frankfurt (Tyskland), samt inhyrda tjänster från ett 20-tal externa bolag.
Lång utvecklingstid kostar pengar
Star Citizen kan ses som den klaraste motsatsen till snabb och stressad utveckling. Det föddes också ur besvikelsen över alla bolag som pressar fram halvfärdiga spel.
Chris höll löftet om att inget spelförlag skulle få kontroll över spelutvecklingen, så därför återstod bara att vända sig till spelarna för all finansiering. Det har tillkommit ett par yttre investeringar från externa bolag, men de pengarna har utlovats enbart spenderas på den kommande marknadsföringen av Squadron 42 eftersom backarnas pengar inte skulle användas till marknadsföring.
Så hur får de in pengar?
Enligt CIG:s senaste bokslut så kommer en majoritet av pengarna från de faktiska spelköpen och köp av virtuella saker i spelet. Spelet i sig kostar inte mer än $45 och saknar än så länge en månadsavgift.
Då ingår ett startskepp med möjlighet att tjäna mer pengar inuti spelet och uppgradera till större skepp efter tid. Lägger man till $25 får man den kommande enspelarkampanjen för Squadron 42, men det är bara Star Citizen som har en early access och det är därför bara Star Citizen man kan spela något som helst av än så länge.
Virtuella skepp för riktiga pengar
Men långt ifrån alla spelare nöjer sig med startpaketet och det är också detta som är en av de största kontroverserna med spelet, då de lyckats få spelare att förköpa skepp för riktiga pengar. I bland tusentals kronor för de största skeppen för flera spelare eller hela klaner.
Skepp kan förvisso även köpas med den digitala valutan inuti spelen, men spelare lockas ändå till att köpa på sig dem direkt med riktiga pengar genom att CIG erbjuder dem som “Warbond” med något de kallar “Livstids försäkring”.
Exakt hur försäkringen kommer se ut när spelet lanseras är det ingen som vet. Inte ens CIG själva, men tanken är att man behöver en försäkring för att få tillbaks ens skepp om de stulits eller förstörts. Just nu under alpha-testningen, så är alla skepp gratis att spawna om när de försvunnit. Man kan betala virtuella pengar för att det ska gå snabbare, men det är gratis om man väntar några minuter. Tanken verkar vara att detta enbart skulle gälla om man köpt och har en giltig försäkring för skeppet.
Konceptet med försäkringar och tidsbegränsade warbonds är något av försäljningsmagi i sig. Knäcker man den taktiken så har ni receptet till hur ett ofärdigt spel åtta år efter sin Kickstarter fortsätter att håva in gräsrotsfinansiering i mängder.
En gräsrotsfinansiering som aldrig tar slut
Det skulle snabbt visa sig att rekordinsamlingen om sex miljoner dollar bara var en piss i havet. I skrivande stund har spelet samlat in 309 miljoner dollar enbart från sina spelare.
Redan denna vecka har förra årets rekord slagits och 2020 är på god väg över 50 miljoner dollar. Bara i år.
Det är bara att gratulera Star Citizen till en lyckad finansiering. Likt andra Early Access-spel vi skrivit om, så riskerar detta projekt än så länge inte att gå i konkurs och överges innan det släppts (likt Hellion). Men det hade ändå varit uppskattat om spelet kom ut medan vi ännu lever.
Vad föredrar ni?
Är det värre när ett spel försenas eller släpps för tidigt?
